Rabiesfall i Finland - vad bör veterinären komma ihåg?

Hos en valp som kom till Finland från Indien i början av november konstaterades rabies 14.11.2007. Valpen kom till Finland tillsammans med sin ägare och tullmyndigheterna hade kontrollerat valpens handlingar.

» Läs mera

Mest människorabies i Indien och Kina

Rabies har spritt sig i hela världen och förekommer på alla kontinenter. Upp till hälften av världens befolkning bor i områden där man är utsatt för rabiessmitta. För att öka kunskapen om rabies firades i år för första gången Världsrabiesdagen (World Rabies Day) 8.9.2007.

» Läs mera

Insamling av uppgifter om fjäderfäflockar

Finlands nationella salmonellakontrollsprogram är ett utmärkt bevis på en liten nations samarbetsförmåga och –vilja. Ansvarsfull verksamhet genom hela kedjan har gett oss en i Europa avundsvärd position som ett nästan salmonellafritt fjäderfäproducerande land. Jämförelser mellan salmonellasituationen i alla EU-länder övertygade även de sista tvivlarna om att Finlands salmonellabekämpning är av hög klass.

» Läs mera

Salmonellaundersökningar av levande djur och miljöprov

Evira vill påminna veterinärerna om att salmonellaundersökningar av levande djur och miljöprov görs i de laboratorier som godkänts för salmonellakontrollprogrammet, inte vid Evira.

» Läs mera

Ordination av läkemedelsfoder - dags för en uppryckning

Under senaste tid har det vid övervakningen av läkemedelsanvändningen särskilt framkommit att stora mängder läkemedelsfoder som innehåller zinkoxid samt mikrobläkemedel ordinerats för att förebygga diarré i smågrisfarmer och på gårdarna har hittats läkemedel för förblandningar som man kan misstänka att används i strid med bruksanvisningen.

» Läs mera

Dermatophilus congolensis- exudativ pustulär dermatit besvärar hästar

Dermatophilus congolensis förorsakar en under namnet streptotrikos känd hudinflammation hos djur, och sporadiskt kan också människor smittas. I Finland har sjukdomen diagnostiserats hos hästar, men ute i världen förekommer smittan också hos många andra djurarter, framför allt nötkreatur och får.

» Läs mera

Ändringar i lagstiftningen om erkännande av yrkeskvalifikationer

Direktivet om erkännande av yrkeskvalifikationer (2005/36/EG) förorsakar ändringar gällande erkännandet av vissa veterinärmedicinska examensintyg. De ändringar som förutsätts enligt direkti-vet genomförs genom att lagen om utövning av veterinäryrket (29/2000) ändras och genom att det stadgas en lag om erkännande av yrkeskvalifikationer.

» Läs mera

Anmälningsskyldighet till veterinärregistret för dem som utövar veterinäryrket

I syfte att sköta de tillsynsuppgifterna som anges i lagen om utövning av veterinäryrket (29/2000, nedan yrkesutövningslagen) upprätthåller livsmedelssäkerhetsverket med stöd av 32 § i lagen veterinärregistret.

» Läs mera

Ändringar i CEM-undersökningarna 2008

Suomen Hippos ry upprätthåller på sin webbplats en lista över hingstar som kan användas för avel på grund av CEM-undersökning. Evira skickar information om ett undersökningsresultat som tillåter användning för avel (bakterien Taylorella equigenitalis har inte konstaterats) direkt till Suomen Hippos ry, om det inte förbjuds särskilt.

» Läs mera

EU-djurskyddsinspektioner av kalv-, höns- och svingårdar samt pälsfarmer 2006

Rådets direktiv om djurens välbefinnande (91/629/EEG, 91/630/EEG, 1999/74/EG och 98/58/EG) och Europarådets djurskyddsföreskrifter om pälsdjursfarmning förutsätter att medlemsstaterna övervakar att minimikraven för skydd av produktionsdjur iakttas genom att årligen granska ett representativt antal produktionsgårdar.

» Läs mera

Ryggradslösa djur och djurskydd

Djurskyddslagen (247/1996) tillämpas på alla djur. Härmed tillämpas djurskyddslagen också på ryggradslösa djur, t.ex. kräftor, snäckor, spindlar och bin. Enligt 3 § i djurskyddslagen ska djur behandlas väl och de får inte åsamkas onödigt lidande.

» Läs mera

EU-djurskyddsinspektioner av djurtransporter 2005 och 2006

Rådets direktiv 91/628/EEG (ändr. 95/29/EG) om skydd av djur vid transport förutsätter att medlemsstaterna övervakar att de djurskyddskrav som ställts på djurtransporter ikattas genom att årligen granska ett tillräckligt antal transporter. Under 2005 och 2006 har EU-djurskyddsinspektionerna av djurtransporter utförts enligt den gamla djurtransportlagstiftningen och från ingången av 2007 har nya bestämmelser om djurtransporter trätt i kraft.

» Läs mera

Förordning om ibruktagande av kedjeinformation

I 12 § i primärproduktionsförordningen (134/2006) föreskrivs om de uppgifter (s.k. kedjeinformation), som en producent som sänder djur till slakt ska lämna till den som tar emot djuren. För fjäderfä har kravet gällt sedan 1.3.2006.

» Läs mera

Bluetongue-riskprofil

Bluetongue har under de två senaste åren spritt sig allt längre norrut. Senast konstaterades bluetongue i mitten av oktober för första gången hos ett får i Danmark.

» Läs mera

Sprids mul- och klövsjuka till Finland?

Mul- o klövsjuka har på senare tid förekommit i flera europeiska länder och därmed ökar risken att den även sprids till Finland. På Evira pågår ett projekt som undersöker risken för att få in mul- och klövsjuka till Finland och dess konsekvenser för djurhållningen i vårt land.

» Läs mera


 
© Livsmedelssäkerhetsverket Evira, Mustialagatan 3, 00790 Helsingfors, Telefon 029 530 0400
Saparo - uutiskirje eläinlääkäreille
 

Rabiesfall i Finland - vad bör veterinären komma ihåg?

Hos en valp som kom till Finland från Indien i början av november konstaterades rabies 14.11.2007.
Valpen kom till Finland tillsammans med sin ägare och tullmyndigheterna hade kontrollerat valpens handlingar.

Saken kom till myndigheternas kännedom sedan importörens släktingar hade tagit kontakt med stadsveterinären, varvid det framgick att hunden inte hade uppfyllt importkraven. När ett djur inte uppfyller importkraven ska det skickas tillbaka till ursprungslandet eller avlivas.

Hundvalpen avlivades efter fem dagars vistelse i Finland på grund av sin dåliga allmänkondition (feber, apati) och skickades till Evira för undersökning. Vid obduktionen konstaterades bruten käke, osteomyelit och enkefalit hos valpen. Rabies säkrställdes vid Eviras undersökning 14.11.2007.

Fallet visar än en gång hur lätt rabies och andra farliga djursjukdomar kan komma in i vårt land tillsammans med importerade djur.

Det finns noggranna importkrav för djur som förs in i Finland och det antas att de som för in djur följer dem. Åtgärder måste alltid vidtas när veterinären misstänker att kraven inte har följts. I första hand tar veterinären kontakt med länsveterinären, som ger närmare åtgärdsanvisningar. Vid Evira håller man på och bereder skriftliga åtgärdsanvisningar för länen. Kommunalveterinären är den instans som i praktiken vidtar nödvändiga åtgärder.

Hunden/katten ska för det första isoleras så snabbt som möjligt, så att kontakter med djur och människor minimeras. Anvisningarna om isolering ges alltid skriftligt och isoleringsstället ska godkännas vid ett särskilt besök. På isoleringsstället får djuret inte komma i kontakt med andra människor eller djur utom den person som fört in djuret i landet, som också ansvarar för skötseln av djuret under isoleringen. Kommunalveterinären inhämtar också nödvändiga tilläggsutredningar av djurets ägaren (hälsointyg, vaccinationsintyg, identifieringsmärkning, rabiesantikroppstest, andra omständigheter i anslutning till införseln). Om det efter tilläggsutredningarna konstateras att djuret inte uppfyller importkraven, återsänds djuret till ursprungslandet eller avlivas omedelbart. Ett undantag utgör avsaknad av echinococcosmedicinering. Då kan tjänsteveterinären ge medicineringen på ägarens bekostnad.

Kommunalveterinären skriver också förvaltningsbeslutet när djuret har förts in från ett EU-land eller Norge, i annat fall görs det av Evira. Förvaltningsbeslutet skickas till länsveterinären och Eviras enhet för djurhälsa och välmående för kännedom. Om djuret återsänds till ursprungslandet, måste mottagarlandets samtycke till återsändningen fås liksom en skriftlig försäkran från tullen att djuret har lämnat Finland.

Det kommer att ordnas skolning åt tullens tjänstemän för att intesifiera importövervakningen. Första skolningen tog plats den 13.12.2007.

Importkraven för hundar och katter finns på Eviras webbplats:
http://www.evira.fi/portal/se/djur_och_halsa/inforsel_och_utforsel/hundar__katter_och_illrar/

Mera information:
Veterinärinspektör Lea Pessi, tfn 020 77 24331

 
© Livsmedelssäkerhetsverket Evira, Mustialagatan 3, 00790 Helsingfors, Telefon 029 530 0400
 

Mest människorabies i Indien och Kina

Rabies har spritt sig i hela världen och förekommer på alla kontinenter. Upp till hälften av världens befolkning bor i områden där man är utsatt för rabiessmitta. För att öka kunskapen om rabies firades i år för första gången Världsrabiesdagen (World Rabies Day) 8.9.2007.

Också Evira publicerade i detta sammanhang ett pressmeddelande där man varnade för de risker för djur och människor som är förenade med hundar som förs in i landet utan behöriga vaccinationer och undersökningar.

Hundrabies är fortfarande ett stort världsomfattande problem. Västra Europa är rabiesfritt, men risken är att rabies sprids med vilda djur samt vid olaglig införsel av hundar. Människor, i synnerhet barn, dör hela tiden i hundrabies i synnerhet i Asien och Afrika. Årligen beräknas över 55 000 människor dö till följd av rabies i Afrika och Asien. Kina och Indien har de högsta människorabiessiffrorna i hela världen. Det stora antalet ovaccinerade strykarhundar är ett problem i många länder (i Kina har förekomsten av hundrabies ökat de senaste åren). En ny lösning som man funderar på är oral vaccinering. Immunisering via munnen är dock inte problemfri: vaccinbetenas lockelse, hundvärldens hierarki (den dominerande äter merparten av vaccinerna), virusets motståndskraft i värme, skillnader i immunogenitet mellan virusstammarna.

I Europa förekommer fortfarande endemisk rabies. Tack vare rabiesbekämpningsprogram har de flesta europeiska länder blivit fria från den klassiska rabiesformen (sprids av rödräv). Till dessa länder hör de nordiska länderna, Nederländerna, Belgien, Spanien, Irland, Storbritannien, Italien, Luxemburg, Portugal,Frankrike, Schweiz och Tjeckien. Även i rabiesfria länder kan hos fladdermöss förekomma lyssavirus som orsakar rabies hos människor. Fladdermusrabies har konstaterats i flera europeiska länder, t.ex. Danmark.

Rabiessmitta hos djur har ökat i Baltikum
På 2000-talet har förekomsten av djurrabies ökat snabbt i de baltiska länderna. År 2003 konstaterades över 1100 fall hos djur i Litauen, av vilka en knapp tredjedel hos husdjur, och 2006 konstaterade redan 2232 fall, av dem likaså en tredjedel hos husdjur. Fram till slutet av mars i år har i Litauen rapporterats 195 fall, varav 50 hos husdjur.

I Lettland rapporterades i fjol 472 fall, varav 88 hos husdjur. Under det första kvartalet i år har 72 fall konstaterats, varav 25 hos husdjur.

I Estlands konstaterades114 fall 2006, varav 13 hos husdjur. Fram till utgången av mars 2007 har man diagnostiserat rabies hos ett nötkreatur.

Den europeiska rabiesstatistiken (1000-2000 fall 2006) leds vid sidan av Litauen av Ukraina och Vitryssland. Förutom de baltiska länder rapporteras höga rabiessiffror från Kroatien, Rumänien, Serbien och Turkiet.

I de baltiska länderna förväntas dock antalet rabiesfall börja minska, när de EU-finansierade rabiesbeteprogrammen för vilda djur kommer i gång ordentligt i dessa länder.

Betevaccinationer för vilda djur startades i Estland år 2004, i Latvia 2005 och i Lituenien år 2006 och dom skall fortsättas tillsvidare. Det är obligatoriskt att vaccinera hundar och kattor i Lettland och i Lituenien. I Estland är det frivilligt, men staten betalar vaccinationens kostnader.

WHO: Information om lokal rabiesförekomst (grundar sig på ländernas egen rapportering, i många länder är rabiesuppföljningen och –statistiken obefintlig.)

Mera information:
Veterinärinspektör Sari Haikka, tfn 020 77 24215, 0400 922 715

 
© Livsmedelssäkerhetsverket Evira, Mustialagatan 3, 00790 Helsingfors, Telefon 029 530 0400
 

Insamling av uppgifter om fjäderfäflockar

Finlands nationella salmonellakontrollsprogram är ett utmärkt bevis på en liten nations samarbetsförmåga och –vilja. Ansvarsfull verksamhet genom hela kedjan har gett oss en i Europa avundsvärd position som ett nästan salmonellafritt fjäderfäproducerande land. Jämförelser mellan salmonellasituationen i alla EU-länder övertygade även de sista tvivlarna om att Finlands salmonellabekämpning är av hög klass.

Evira har varje år rapporterat antalet prov som tagits här enligt programmet och resultaten av dem till EU. EU:s tillsynsmyndigheter är emellertid också intresserade av antalet höns-, broiler- och kalkonflockar i Finland. Myndigheterna har hittills saknat ett system med vars hjälp man kunde få reda på hur många flockar från en viss produktionslinje och generation som har funnits i vårt land under ett år. Endast denna uppgift säkerställer att antalet prov motsvarar det erforderliga, dvs. är tillräckligt i förhållande till antalet flockar.

Djurhållningsplatserna lämnar uppgifter
I förordningen om ett program för kontroll av salmonella hos fjäderfä, JSMf 1148/2006 (28 §), förutsätts att djurhållningsplatserna lämna uppgifter om antalet flockar till kommunalveterinären. När uppgifterna lämnas rekommenderas att man använder en blankett som finns i Eviras anvisning till aktörerna (Siipikarjan salmonellavalvonta 2007) och på Eviras webbplats:
http://www.evira.fi/attachments/svenska/djursjukdom/blanketter/sammandrag_av_flockar.doc

Av blanketten finns också en självkoperande pappersversion som kan beställas från Evira, telefon 020 77 24782 / Mika Varjonen.

Uppfödningsstall och värpstall för avelshönor samt uppfödningsstall och värpstall för produktion ska lämna ett sammandrag över antalet flockar som funnits på gården under 2007 till kommunalveterinären. Anmälan ska göras före utgången av januari 2008.

Kommunalveterinärerna ska påminna om uppgifterna om flockar
Det är bra att påminna höns- broiler- och kalkongårdarna om att de ska lämna in uppgifter om flockarna så snabbt som möjligt. Kommunalveterinärerna lämnar de uppgifter som insamlats från djurhållningsplatserna inom det egna området till länsveterinären.

Länsveterinärerna sammanställer uppgifter och sänder dem till Eviras verksamhetsställe i Åbo (PB 119, 20101 Åbo) före utgången av februari.

Märk också ändringarna i salmonellaövervakningen
Till salmonellakontrollprogrammet fogas i början av 2008 en nyprovtagningsform, dammprov i värpstall. Det tas i värpstallen i samband med ett normalt besök som ingår i kontrollprogrammet.

En annan förändring som inträffar i början av året är att salmonellaövervakningen utvidgas till gårdar som bedriver direktförsäljning av ägg eller direktförsäljning av obesiktigat kalkon- eller broilerkött. För direktförsäljningsgårdarna är kontrollprogrammet enklare än normalt.

Salmonellaövervakningen träder från början av året som sådan i kraft även i de värpstall som är belägna inom det undantagsområde som avses i kommissionens förordning (EG) nr 557/2007 i anslutning till handelsnormer för ägg (Uleåborgs och Lapplands län, landskapen Norra Karelen och Norra Savolax i Östra Finlands län samt Åland).

Ovan nämnda ändringar samt programmets hela innehåll finns i jord- och skogsbruksministeriets förordning JSMf 1148/2006.
Jord- och skogsbruksministeriets förordning JSMf 1148/2006

Mera information:
Livsmedelsöverinspektör Mari Laihonen, tfn 020 77 24780
Veterinäröverinspektör Sirpa Kiviruusu, tfn 020 77 24216
Överinspektör Mika Varjonen, p. 020 77 24782

 
© Livsmedelssäkerhetsverket Evira, Mustialagatan 3, 00790 Helsingfors, Telefon 029 530 0400
 

Salmonellaundersökningar av levande djur och miljöprov

Evira vill påminna veterinärerna om att salmonellaundersökningar av levande djur och miljöprov görs i de laboratorier som godkänts för salmonellakontrollprogrammet, inte vid Evira.

Djurägarna ska instrueras att skicka proven till ett godkänt laboratorium. Laboratorierna skickar salmonellastammar som de isolerat till Eviras forskningsenhet i Kuopio för serotypning.

Evira utför salmonellaodling bara som ett led i diarré- och kadaveröppningsundersökningar av djur samt undantagsvis på fjäderfä, om utredningen av ett salmonellafall kräver provtagning av avlivade fåglar.

Anvisningar och remisser för salmonellaundersökning finns på Eviras webbplats:
www.evira.fi > Djursjukdoms- och livsmedelsforskning > Blanketter

Mera information:
Veterinär Henry Kuronen, tfn 020 77 24956

 
© Livsmedelssäkerhetsverket Evira, Mustialagatan 3, 00790 Helsingfors, Telefon 029 530 0400
 

Ordination av läkemedelsfoder - dags för en uppryckning

Under senaste tid har det vid övervakningen av läkemedelsanvändningen särskilt framkommit att stora mängder läkemedelsfoder som innehåller zinkoxid samt mikrobläkemedel ordinerats för att förebygga diarré i smågrisfarmer och på gårdarna har hittats läkemedel för förblandningar som man kan misstänka att används i strid med bruksanvisningen.

Av dessa orsaker bad Evira de foderfabriker som tillverkar läkemedelsfoder om kopior av de recept på läkemedelsfoder, med stöd av vilka läkemedelsfoder hade levererats till gårdarna 2007. Syftet var att utreda om länsveterinärerna i enlighet med läkemedelsfoderbeslutet JSMb 13/VLA/1998 får kopior av recepten, om länsveterinärerna har märkt några brister hos uppgifterna i recepten och om lagstiftningen till alla delar har följts vid ordnationen av läkemedelsfoder.

I läkemedelsfoderbeslutet bestäms bl.a.:

Veterinären skall sända originalreceptet på läkemedelsfoder och en kopia av det till tillverkaren eller återförsäljaren av läkemedelsfodret. Dessutom skall veterinären sända en kopia till den länsstyrelse, på vars område djurproduktionsenheten, till vilken läkemedelsfodret har förordnats, är belägen. Veterinären behåller själv en kopia.

Veterinären får med ett recept föreskriva endast en sådan mängd läkemedelsfoder som behövs för djuren under en vårdperiod. För animalieproduktionsdjur får mängden läkemedelsfoder som föreskrivs på en gång dock vara högst den mängd som behövs för en månad.

Ett recept på läkemedelsfoder gäller två månader från det recpetet gavs.


Resultatet av utredningen
Foderfabrikerna hade fått sammanlagt 137 (1 - 27 recept / veterinär) recept från 30 veterinärer. Av recepten var ungefär hälften, 65 st. (1 - 16 / veterinär) zinkrecept. ZnO zink hade ordinerats 9 - 3300 kg / veterinär, 9 - 1650 kg / recept. Länen ombads gå igenom dessa 30 veterinäreras recept på läkemedelsfoder.

Från länen ficks inom utsatt tid uppgifter om 26 veterinärers recept på läkemedelsfoder. Endast några veterinärer (6 / 26) hade i enlighet med bestämmelserna skickat kopior av recepten till länet. Länen drev med gott resultat in de saknade recepten på läkemedelsfoder hos veterinärerna. Av dem framgick att en del av veterinärerna hade ordinerat läkemedelsfoder för mer än en månads behov i strid med läkemedelsfoderbeslutet. En stor mängd läkemedelsfoder hade ordinerats på en gång och det hade levererats från läkemedelsfoderfabriken på djurägarens beställning i flera partier. Blanketten för recept på läkemedelsfoder hade inte alltid använts, utan man hade använt en vanlig receptblankett. Dessutom var en del av recepten på läkemedelsfoder inte tillräckligt noggrant skrivna och i synnerhet när det gäller anvisningarna om blandning av läkemedelsfoder förekom oklarheter. Länen analyserar dessa stridigheter mot bestämmelserna när de har fått alla kopior av recept på läkemedelsfoder och vidtar nödvändiga övervakningsåtgärder.

Länveterinärerna kommer att ta upp ordnationen av läkemedelsfoder på de följande arbetsmötena med kommunalveterinärerna. Länen kommer också att bedöma om det finns något annat att anmärka i fråga om recepten på läkemedelsfoder. Länen kommer också att ingripa i fall där man misstänker att en läkemedelsförblandning används direkt för medicinering av djur utan att det i enlighet med bestämmelserna skulle ha blandats till läkemedelsfoder.

Evira använder resultaten av projektet för att styra övervakningen.

Mera information:
Veterinärinspektör Erkki Koskinen, tfn 020 77 24227
Veterinärinspektör Henriette Helin-Soilevaara, tfn 020 77 24224

 
© Livsmedelssäkerhetsverket Evira, Mustialagatan 3, 00790 Helsingfors, Telefon 029 530 0400
 

Dermatophilus congolensis- exudativ pustulär dermatit besvärar hästar

Dermatophilus congolensis förorsakar en under namnet streptotrikos känd hudinflammation hos djur, och sporadiskt kan också människor smittas. I Finland har sjukdomen diagnostiserats hos hästar, men ute i världen förekommer smittan också hos många andra djurarter, framför allt nötkreatur och får.

Bakteren tränger in i huden via skrubbsår, insektsbett eller andra hudskador. Agensen kommer lättare åt att tränga in i huden, om huden hela tiden är fuktig, t.ex. på grund av regnigt väder. Därav kommer det folkliga namnet på eksemet, regnskållor.

Benämningen Dermatophilus, liksom cellernas utseende tyder på en svamp. Det är dock fråga om en grampositiv bakterie som hör till aktinomyceterna. Dermatophilus bildar inte sporer, men de långa, förgrenade bakterietrådarna består av coccerliknande celler som är grupperade bredvid och efter varandra och som kallas zoosporer.

I tropiska och subtropiska områden kan smittan vara allvarlig, men i ett svalt klimat är den i allmänhet lindrigare. Eksemet kan dock påverka djurets välbefinnande, och hudskador erbjuder en infektionsport för svåra sekundärinfektioner. Bakterien tränger in i huden i coccerform. Den börjar föröka sig och bildar ett nätverk av trådar i epidermis. De trådliknande filamenten koloniserar även hårfolliklarna. På utslagsområdet bildas fuktigt kertatiniserat skorv, som lossnar lätt när hårtofsen lyfts upp. Huden kan också vara rynkig och förtjockad, i synnerhet om utslaget finns i perineum. Utslaget kliar inte och är inte smärtsamt, utom när en sekundär bakteriinflammation komplicerar situationen. Inflammationen kan bli bättre av själv, om huden hålls torr, håren rakas bort, och huden inte täcks med täcken eller tjocka salvalager. I svåra fall behövs parental antibiotikabehandling.

Förekomst i Finland
Dermatophilus congolensis isolerades som sjukdomsfall i Finland veterligen första gången 1998 på ett häststall i norra Finland (Kuronen & Hirvelä-Koski, Suomen Eläinlääkärilehti 106:6, 2000). Därefter har några fall isolerats vid EELA/Evira, enligt statistiken två gånger 1999 och två gånger 2005. Även dessa fall har konstaterats i norra Finland. Hösten 2007 har bakterien isolerats i Helsingforstrakten. Antalet fall har dock uppenbarligen varit betydligt flera. Enligt ”Hästfolkets notisbyrå” har smittan t.o.m. förekommit rikligt i år. En del av fallen har sannolikt diagnostiserats enbart på grund av den typiska kliniska bilden. Det kan också hända att prov har undersökts av andra laboratorier än vid Evira. Laboratoriebekräftelse fås inte i samtliga fall, bl.a. sekundära inflammationer eller felaktig provtagning försvårar Dermatophilus–diagnostiken. Lindriga fall kommer sannolikt inte alls till veterinärernas kännedom. Det finns ingen noggrannare statistik över förekomst och vanlighet, eftersom sjukdomen inte hör till de djursjukdomar som ska bekämpas eller anmälas.

Provtagning och undersökningar
Bakterien kan påvisas genom mikroskopering av skorv från utslagsområdet och/eller bakterieodling. Det är bra att nämna misstanken även i remissen, eftersom odlingen kräver specialåtgärder. Mikroskoppreparatet lyckas bäst, om det görs genast efter att skorven lossats. Med skorvens fuktiga undersida penslas ett relativt tjockt lager på objektglaset. Provet bör inte gnidas kraftigt på glaset, eftersom bakterietrådarna lätt fragmenteras i coccerform, och då syns inte de typiska förgrenade ”järnvägsskeneliknande” trådarna. Skorvbildningen skickas korrekt förpackad i en liten plastburk eller annat lämpligt provkärl till laboratoriet för odling. Det lönar sig också att skicka objektglaset för färgning till laboratoriet, om man inte själv har stor erfarenhet av mikroskopering. De typiska strukturerna syns bättre med Giemsa-färgning än med gram-färgning. Tolkningen kräver dock sakkunskap.

Mera information:
Gruppledare Eija Seuna, tfn 020 77 24452

 
© Livsmedelssäkerhetsverket Evira, Mustialagatan 3, 00790 Helsingfors, Telefon 029 530 0400
 

Ändringar i lagstiftningen om erkännande av yrkeskvalifikationer

Direktivet om erkännande av yrkeskvalifikationer (2005/36/EG) förorsakar ändringar gällande erkännandet av vissa veterinärmedicinska examensintyg. De ändringar som förutsätts enligt direkti-vet genomförs genom att lagen om utövning av veterinäryrket (29/2000) ändras och genom att det stadgas en lag om erkännande av yrkeskvalifikationer.

Till följd av ändringarna kommer man också att börja tillämpa EU:s s.k. generella ordning för erkän-nande av examina med eventuella kompensationsåtgärder som krävs för erkännandet av vissa veterinärmedicinska examina. De kompensationsåtgärder som kan komma ifråga är krav på avläg-gande av ett lämplighetsprov eller en anpassningsperiod som räcker högst tre år. Examina som faller inom ramen för den generella ordningen för erkännande är:

1. veterinärmedicinska examina som inte kan erkännas enligt systemet med automatiskt erkännande därför att
A. de studier som ledde till examen har inletts innan det land där examen beviljats anslutits till den Europeiska unionen och examen av den orsaken inte uppfyller minimikraven för veterinärutbildning enligt EU och
B. personen inte uppfyller de krav på yrkeserfarenhet som ställs i direktivet om yr-keskvalifikationer

2. Medborgare i stater inom Europeiska unionen eller Europeiska ekonomiska samarbetsområdet som i en stat utanför Europeiska unionen eller Europeiska ekonomiska samarbetsområdet har avlagt veterinär- eller specialveterinärexamen, om
A. examen redan har erkänts i en annan EU/EEG-medlemsstat och
B. den person som avlagt examen har verkat i minst 3 år som veterinär eller speci-alveterinär i det ifrågavarande landet efter det att examen erkänts.

Det blir också ändringar i bestämmelserna om sådant tillhandahållande av veterinärmedicinska tjänster som förutsätter anmälan. Enligt den gällande lagen kan en medborgare från en EU-/EEG-stat som på basis av veterinärkvalifikationer som avlagts i någon annan EU- eller EEG-stat än Fin-land kunde beviljas rättighet att verka i Finland som legitimerad veterinär, temporärt under högst ett år tillhandahålla veterinärmedicinska tjänster i Finland efter att först ha gjort en anmälan till Evira. Efter lagändringen skulle sådana kvalifikationer som krävs för legitimation som veterinär inte längre krävas, utan det skulle räcka med att den sökande har laglig rättighet att självständigt utöva veteri-näryrket i någon EU- eller EEG-stat. Däremot kommer det inte att framöver att vara möjligt att till-handahålla tjänster kontinuerligt under ett år, eftersom tillhandahållandet av tjänster förutom temporärt också förutsätts bli tillfälligt. Genom ändringen vill man betona verksamhetens tillfälliga karaktär. Skyldigheten att anmäla verksamheten till Evira föreslås bibehållas, men till-handahållandet av tjänster kan påbörjas genast när anmälan gjorts.

Dessutom kommer några avgifter beträffande legitimering av veterinärer att ändras.

Ändringarna i lagstiftningen om erkännande av yrkeskvalifikationer träder i kraft i början av år 2008.

Mera information:
Överinspektör Minna Ruotsalo, tfn 020 772 4323

 
© Livsmedelssäkerhetsverket Evira, Mustialagatan 3, 00790 Helsingfors, Telefon 029 530 0400
 

Anmälningsskyldighet till veterinärregistret för dem som utövar veterinäryrket

I syfte att sköta de tillsynsuppgifterna som anges i lagen om utövning av veterinäryrket (29/2000, nedan yrkesutövningslagen) upprätthåller livsmedelssäkerhetsverket med stöd av 32 § i lagen veterinärregistret.

Uppgifter som ska föras in i registret är

1) namn, personbeteckning, identifikationsnummer, legitimationsdatum och information om eventuell specialveterinärexamen i fråga om utövare av veterinäryrket,
2) arbetsplats- och kontaktinformation samt verksamhet som självständig yrkesutövare i fråga om utövare av veterinäryrket,
3) tid under vilken en veterinärmedicine studerande med stöd av 7 § har rätt att temporärt utöva veterinäryrket,
4) tid under vilken en utövare av veterinäryrket med stöd av 8 § temporärt tillhandahåller veterinärtjänster,
5) temporär begränsning eller temporärt förbjudande av rätten att utöva yrket, och
6) tills vidare gällande begränsning eller förbjudande av rätten att utöva yrket.

Dessutom kan Evira i veterinärregistret föra in vissa andra i lagen angivna uppgifter som förutsätts för skötseln av tillsynsuppgifterna.

I veterinärregistret införs uppgifter förutom om veterinärer som beviljats legitimation med stöd av 3-5 § i yrkesutövningslagen även om veterinärmedicine studerande som med stöd av 7 § i yrkesutövningslagen har rätt att temporärt utöva veterinäryrket, samt om veterinärer som med stöd av 8 § i yrkesutövningslagen har rätt att temporärt tillhandahålla veterinärtjänster.

Med stöd av 12 § i yrkesutövningslagen är en legitimerad veterinär som utövar veterinäryrket skyldig att underrätta Evira och länsstyrelsen om sin boningsort och adress samt förändringar i fråga om dem. Skyldigheten har föreskrivits därför att tillsynsmyndigheterna måste alltid känna till de kontaktuppgifter som behövs för att få tag på dem som utövar veterinäryrket.

Evira vill fästa uppmärksamhet vid den lagstadgade anmälningsskyldigheten. De utövare av veterinäryrket som finns införda i registret ska utan dröjsmål underrätta länsstyrelserna och Evira om förändringar i fråga om sina kontaktuppgifter. Denna skyldighet undanröjs inte av att Evira en gång om året begär utövarna av veterinäryrket att kontrollera de uppgifter som finns införda i veterinärregistret för publiceringen av den veterinärförteckning som avses i lagens 34 §.

Till sist fäster Evira uppmärksamhet vid att det veterinärregister som Evira upprätthåller med stöd av lagen är något annat än det medlemsregister som Finlands Veterinärförbund upprätthåller. Exempelvis anmälan om förändringar i fråga om kontaktuppgifterna till Veterinärförbundet räcker inte för att uppfylla den lagstadgade anmälningsskyldigheten i fråga om det register som Evira upprätthåller.

Anmälan om förändrade kontaktuppgifter och andra uppgifter kan göras skriftligt, per telefon eller nu också via internet:
Ändring i veterinärregistret

Livsmedelssäkerhetsverket Evira
Avdelningssekreterare Anita Venäläinen
Mustialagatan 3
00790 HELSINGFORS

anita.venalainen@evira.fi eller tfn 020 772 4322.

Mera information:
överinspektör Minna Ruotsalo tfn 020 772 4323 (anmälningsskyldighet)
avdelningssekreterare Anita Venäläinen, tfn 020 772 4322 (registeranteckningar)

 
© Livsmedelssäkerhetsverket Evira, Mustialagatan 3, 00790 Helsingfors, Telefon 029 530 0400
 

Ändringar i CEM-undersökningarna 2008

Suomen Hippos ry upprätthåller på sin webbplats en lista över hingstar som kan användas för avel på grund av CEM-undersökning. Evira skickar information om ett undersökningsresultat som tillåter användning för avel (bakterien Taylorella equigenitalis har inte konstaterats) direkt till Suomen Hippos ry, om det inte förbjuds särskilt.

I Eviras nya CEM-undersökningsremiss nämns att information skickas om undersökningsresultat, men detta kan förbjudas i remissen. Remissblanketten finns på Eviras webbplats (på finska):
www.evira.fi > Eläintauti- ja elintarviketutkimus > Eläintautitutkimus > Näytteenotto-ohjeet > CEM-lähetys- ja näytteenotto-ohjeet

Även prov från hästavelsförbunden i Tavastland, Kymmene-Karelen, Satakunta-området, Svenska Österbotten och S:t Michel skickas till Evira i Kuopio
Vid Evira i Kuopio undersöks proven från följande hästavelsförbund: Södra Österbotten, Tavastland, Kajanaland, Mellesta Österbotten, Mellersta Finland, Kymmene-Karelen, Lapplands län, S:t Michel, Österbotten, Norra Karelen, Norra Savolax, Satakunta-området och Svenska Österbotten. Vid Evira i Helsingfors undersöks proven från hästavelsförbunden i Södra Finland, Nylands Län och Egentliga Finland. Närmare anvisningar om provsändning och adress finns på Eviras webbplats (se ovan). Hästavelsförbundens verksamhetsområden enligt kommun finns på Suomen Hippos ry:s webbplats (på finska):
http://www.hippos.fi/hippos/jalostus_ja_kasvatus/hevosrekisteri/tunnistajien_osoitteet_toimialueet.php

Evira tillhandahåller inte längre transportrör
CEM-proven tas i transportrör som innehåller Amies kolade transportmedium. Evira levererar inte längre dessa. Transportrör fås bl.a. från följande leverantörer: Labema Oy (Probact; TS/5-18), Mekalasi (Copan; 31006), OneMed (KIM230417), Sarstedt (Copan; 80.1326) och VWR (710-0434). Rören kan också användas för andra bakterieprov och går att spara ett par år, så det lönar sig för veterinären att ha dem i lager. CEM-undersökningen är tillförlitlig endast om provet är färskt och har förvarats korrekt. Därför undersöks inte proven om det har gått mer än 48 h sedan de togs eller transportrören är föråldrade eller felaktiga.

Mera information:
Laboratoriet i Helsingfors, tfn 020 77 24491
Laboratoriet i Kuopio, tfn 02077 24977

 
© Livsmedelssäkerhetsverket Evira, Mustialagatan 3, 00790 Helsingfors, Telefon 029 530 0400
 

EU-djurskyddsinspektioner av kalv-, höns- och svingårdar samt pälsfarmer 2006

Rådets direktiv om djurens välbefinnande (91/629/EEG, 91/630/EEG, 1999/74/EG och 98/58/EG) och Europarådets djurskyddsföreskrifter om pälsdjursfarmning förutsätter att medlemsstaterna övervakar att minimikraven för skydd av produktionsdjur iakttas genom att årligen granska ett representativt antal produktionsgårdar.

Vid dessa inspektioner kontrolleras i detalj om den gällande djurskyddslagstiftningen har iakttagits på gården. Ifall man upptäcker försummelser vid inspektionerna ges producenten en föreskrift om att rätta till försummelsen och vid behov vidtas brådskande åtgärder för att trygga djurens välbefinnande.

Kalv- och svingårdar har granskats sedan 1998, hönsgårdar och pälsfarmer sedan 2000. Varje år försöker man granska ungefär 1,5% av kalvgårdarna, 2 % av svingårdarna, 15 % av de hönsgårdar där det finns mer än 350 värphöns och 10 % av pälsfarmerna. EU-djurskyddsinspektioner görs alltså på drygt 700 produktionsdjursgårdar varje år. Gårdarna väljs ut slumpmässigt ur gårdsregistret. Inspektionerna utförs av kommunalveterinärerna på förordnande av länsstyrelserna.

På kalvgårdar har det 2006 företagits sammanlagt 425 inspektioner, som gällde sammanlagt 4085 kalvar. På ungefär 28 % av de granskade kalvgårdarna konstaterades förfarande som stred mot djurskyddsbestämmelserna. I de flesta fallen var det fråga om för små gruppkättar, att över åtta veckor gamla kalvar i strid med bestämmelserna hölls i ensamkättar eller om brister i vattentillgången. År 2006 konstaterades på kalvgårdarna färre förfaranden i strid med djurskyddsbestämmelserna än 2005, då sådana konstaterades på 35 % av kalvgårdarna. De vanligaste bristerna som upptäcktes på kalvgårdarna 2006 var desamma som 2005.

På svingårdar har det företagits sammanlagt 89 inspektioner 2006. På ungefär 35 % av de inspekterade svingårdarna konstaterades förfarande som stred mot djurskyddsbestämmelserna. Kontrollresultaten har försämrats från 2005, då förfarande i strid med djurskyddsbestämmelserna upptäcktes på 26 % av svingårdarna. De brister som upptäcktes vid inspektionerna på svingårdarna gällde för små kättar (framför allt galtar), brister i vattentillgången, kastrering av smågrisar efter 7 dagars ålder eller avsaknad av stimulansmaterial. De vanligaste bristerna som iakttogs på svingårdarna 2006 var till stor del desamma som 2005 (för små kättar, brister i vattentillgången, stimulansmaterial saknas). En överraskande allmän försummelse var också att smågrisar var mer än sju dagar gamla när de kastrerades.

År 2006 granskades sammanlagt 110 hönsgårdar med mer än 350 värphöns. På 20 % av de inspekterade hönsgårdarna konstaterades förfarande som stred mot djurskyddsbestämmelserna. De brister som upptäcktes vid inspektionerna gällde avsaknad av klofilningsutrustning eller brister i uppfyllandet av utrymmeskraven. År 2006 konstaterades flera förfaranden i strid med djurskyddsbestämmelserna i hönsgårdarna än 2005, då sådana konstaterades i 15 % av hönsgårdarna. De vanligaste bristerna om iakttogs på hönsgårdarna 2006 var desamma som 2005.

På pälsfarmer företogs sammanlagt 127 inspektioner 2006. På ungefär 26 % av de granskade pälsfarmerna konstaterades förfarande som stred mot djurskyddsbestämmelserna. De brister som upptäcktes vid inspektionerna på pälsfarmer gällde i första hand avsaknad av stimulansmaterial (tuggbitar), avsaknad av bokföring över behandling av sjukdomar hos djuren och antalet döda djur eller avsaknad av hyllor för rävar. År 2006 konstaterades något färre förfaranden i strid med djurskyddsbestämmelserna på pälsdjursfarmerna än 2005, då sådana konstaterades på 28 % av pälsdjursfarmerna. De vanligaste bristerna som iakttogs på pälsdjurfarmerna 2006 var desamma som 2005.

Kommissionen konstaterade under sin inspektionsresa i Finland i september 2007 att föreskrifter enligt djurskyddslagen inte alltid meddelas trots att missförhållanden upptäcks. I lagen finns ett klart förfarande för fall där bestämmelserna överträds: Om förfaranden som strider mot djurskyddsbestämmelserna upptäcks vid inspektionerna ska den inpekterande veterinären alltid vidta åtgärder enligt djurskyddslagen (247/1996).

Mera information:
Veterinäröverinspektör Taina Mikkonen, tfn 020 77 24225
Veterinärinspektör Riikka Lahdenperä, tfn 020 77 24220

 
© Livsmedelssäkerhetsverket Evira, Mustialagatan 3, 00790 Helsingfors, Telefon 029 530 0400
 

Ryggradslösa djur och djurskydd

Djurskyddslagen (247/1996) tillämpas på alla djur. Härmed tillämpas djurskyddslagen också på ryggradslösa djur, t.ex. kräftor, snäckor, spindlar och bin. Enligt 3 § i djurskyddslagen ska djur behandlas väl och de får inte åsamkas onödigt lidande.

Det är förbjudet att åsamka djur onödig smärta eller plåga. Vid djurhållningen skall också djurens hälsa främjas och hänsyn tas till djurens fysiologiska och beteendemässiga behov.

Bestämmelser om förvaringsutrymmen för djur och skötsel av djur finns såväl i djurskyddslagen som i djurskyddsförordningen (396/1996). Bestämmelserna är av allmän natur och gäller alla slags djur, alltså även hållande och skötsel av ryggradslösa djur.

Förvaringsutrymmen för ryggradslösa djur
Djuren i förvaringsutrymmet ska kunna inspekteras och skötas utan svårigheter. Förvaringsutrymmet får inte skada djuret och inte äventyra dess hälsa. Förvaringsutrymmet ska erbjuda ett tillräckligt skydd mot ogynnsamma väderleksförhållanden samt mot oskälig köld, värme och fukt. Förvaringsutrymmet ska vara tillräckligt rymligt med hänsyn till djurartens särskilda behov. Djuret ska kunna stå och vila i naturlig ställning i förvaringsutrymmet samt röra sig.

I ett förvaringsutrymme för djur ska tillräcklig ventilation ombesörjas så, att skadliga gaser, damm, drag eller oskälig fukt inte äventyrar djurets hälsa eller välbefinnande. Belysningen ska vara lämplig för tillgodoseende av djurets fysiologiska och beteendemässiga behov och sådan att djuret kan inspekteras och skötas på behörigt sätt. Ett förvaringsutrymme för djur ska hållas rent. Förvaringsutrymmet och sådana anordningar i anslutning till detta som djurens hälsa och välbefinnande är beroende av ska inspekteras minst en gång om dagen.

Skötsel av ryggradslösa djur
Enligt 5 § i djurskyddslagen får djur som tagits om hand inte lämnas utan skötsel eller överges. Djuren skall få tillräckligt med lämplig föda, dryck och annan behövlig skötsel. I 10 § i djurskyddsförordningen konstateras att om ett djur i vård står under omedelbar uppsikt eller omedelbart kan nås av en människa, ska djurets kondition och hälsotillstånd samt välbefinnande inspekteras minst en gång om dagen och vid behov oftare.

Insjuknande
Om ett djur insjuknar eller skadas ska det omedelbart ges eller skaffas vård. Ett sjukt eller skadat djur ska vid behov hållas skilt från andra djur i ett ändamålsenligt utrymme. Om sjukdomens eller skadans art så kräver, ska djuret avlivas eller slaktas.

Avlivning
Avlivning av djur skall ske så snabbt och smärtfritt som möjligt. Avlivningen ska göras så att djuret åsamkas onödig smärta eller plåga eller onödigt lidande. Den som avlivar djuret ska försäkra sig om att djuret har dött innan det destruktionen påbörjas eller andra åtgärder vidtas.

Ryggradslösa djur avsedda att användas som livsmedel
Den gällande lagstiftningen innehåller inga särskilda bestämmelser om djurhållning i fråga om ryggradslösa djur som är avsedda att användas som livsmedel. De allmänna bestämmelserna om förvaringsutrymmen för djur och skötsel av djur i djurskyddslagen och -förordningen gäller emellertid också ryggradslösa djur som är avsedda att användas som livsmedel.

Ryggradslösa sällskaps- och hobbydjur
I jord- och skogsbruksministeriets beslut (2/VLA/1998) bestäms om djurskyddskrav gällande hundar, katter och andra smådjur som hålls för sällskap och hobby. I beslutets bilagor ingår allmänna krav på förvaringsutrymmen och krav på förhållandena samt krav på skötseln av djuren. I bilaga 11 ställs vissa krav på förvaringsutrymmen uttryckligen för ryggradslösa djur. Förvaringsutrymmets golv eller botten skall vara täckt med material som lämpar sig för djurarten. Vid behov skall det finnas så mycket av materialet att djuren kan gräva ner sig i det. Materialets fuktighet skall vara lämpligt för djurarten. Djuren skall vid behov finna gömställen och klättrande arter skall ha möjlighet till klättring. Belysning, temperatur och luftfuktighet i förvaringsutrymmet skall anpassas till djurarten. Förvaringsutrymmet skall vid behov innehålla platser med olika temperatur.

Ryggradslösa djur och djurskyddsinspektioner
När djurskyddsmyndigheten misstänker verksamhet som strider mot djurskyddslagen företar den djurskyddsinspektioner även i fråga om ryggradslösa djur och försöker bedöma om djurhållningen i fråga om ryggradslösa djur uppfyller minimikraven i djurskyddslagstiftningen. Vid behov meddelar djurskyddsmyndigheten en föreskrift eller ett förbud enligt 42 § i djurskyddslagen eller vidtar brådskande åtgärder enligt 44 §. När det är fråga om ryggradslösa djur kan det dock vara svårt att konstatera om djuret har åsamkats onödigt lidande eller onödig smärta och plåga.

Mera information:
Veterinärinspektör Riikka-Elina Lahdenperä, tfn 020 77 24220

 
© Livsmedelssäkerhetsverket Evira, Mustialagatan 3, 00790 Helsingfors, Telefon 029 530 0400
 

EU-djurskyddsinspektioner av djurtransporter 2005 och 2006

Rådets direktiv 91/628/EEG (ändr. 95/29/EG) om skydd av djur vid transport förutsätter att medlemsstaterna övervakar att de djurskyddskrav som ställts på djurtransporter ikattas genom att årligen granska ett tillräckligt antal transporter. Under 2005 och 2006 har EU-djurskyddsinspektionerna av djurtransporter utförts enligt den gamla djurtransportlagstiftningen och från ingången av 2007 har nya bestämmelser om djurtransporter trätt i kraft.

I Finland har EU-djurskyddsinspektioner av djurtransporter utförts sedan 1997. Åren 1998–2006 har djurskyddsmyndigheterna granskat sammanlagt 2983 djurtransporter, av vilka i genomsnitt 7,6 % har meddelats föreskrifter eller förbud i syfte att rätta till missförhållanden i fråga om djurskyddet (Figur 1).

Figur 1. EU-inspektioner av djurtransporter 1998-2006

Det har beräknats att åren 1998-2004 har ungefär 1 % av alla djurtransporter inspekterats. År 2005 inspekterades sammanlagt 451 djurtransporter och 2006 443 djurtransporter. Av dessa 894 inspektioner utfördes 772 av besiktningsveterinärerna i slakterierna samband med att transporterna lossades och 122 av länsveterinärerna på vägen eller avgångsstället. Största delen av inspektionerna gällde svin- och nöttransporter (708 transporter). Man inspekterade 157 fjäderfätransporter, 11 rentransporter och 9 fårtransporter. Dessutom inspekterades 2 häst- och 5 pälsdjurstransporter. De inspekterade transporterna omfattade sammanlagt 1100587 djur (2005 486503 djur och 2006 614084 djur).

År 2005 upptäcktes brott mot djurskyddsbestämmelserna (både lindriga missförhållanden och meddelade föreskrifter och förbud) hos 105 djurtransporter, dvs. nästan 24 % av de inspekterade fordonen. Jämfört med året innan hade det inte skett någon betydande förändring i situationen, eftersom man 2004 upptäckte förbrytelser vid 23 % av inspektionerna. År 2006 upptäcktes brott mot djurskyddsbestämmelserna hos 92 djurtransporter, dvs. nästan 21 % av de inspekterade fordonen. Jämfört med 2005 hade det inträffat en liten förändring i riktning mot det bättre. De olika förbrytelserna uppgick 2005 till totalt 138 st. och 2006 till 123, eftersom man hos många transporter upptäckte flera förbrytelser samtidigt.

Flest enskilda missförhållanden upptäcktes i fråga om kraven på fordonets skick och säkerhet samt möjligheterna att kontrollera och sköta djuren (43 st.). Antalet missförhållanden i fråga om kraven på att djuren ska hållas åtskilda, bindande av djuren och lösgods i djurtransportmedlen var likaså 43. Tredje flest missförhållanden upptäcktes i anslutning till brister i transporthandlingarna, avsaknad av transporttillstånd och utrustningen (fordonet saknade avlivnings-, förstahjälpen- eller räddningsutrustning). I 25 transporter fanns djur med som inte var i transportskick och som man därmed inte alls skulle ha fått ta med. Hos åtta transporter fanns brister i ventilationen eller skyddet mot väderleken. Hos 23 transporter fanns missförhållanden i fråga om lastningstätheten. I fråga om hanteringen och skötseln av djuren under transporten (t.ex. tillräcklig belysning) fanns det brister hos 15 transporter. I anslutning till ilastningen och urlastningen upptäcktes 11 missförhållanden.

Av de transporter som inspekterades 2005 och 2006 varade 48 längre än åtta timmar. De ytterligare krav som ställs på långa transporter överträddes i fråga om 16 transporter. I de flesta fallen hade svin inte möjlighet att få vatten när de ville.

För att rätta till de missförhållanden i fråga om djurskyddet som upptäckts vid inspektionerna meddelades 2005 sammanlagt 45 föreskrifter eller förbud och 2006 på motsvarande sätt sammanlagt 35 föreskrifter eller förbud.

Kommissionen konstaterade under sin inspektionsresa i Finland i september 2003 att missförhållanden upptäcks i samband med transportinspektionerna men föreskrifter meddelas inte trots att det i lagen finns ett klart förfarande för där bestämmelserna överträds. Om förfaranden som stroder mot djurskyddsbestämmelserna upptäcks vid inspektionerna ska den inspekterande veterinären alltid vid de åtgärder som djurskyddslagen förutsätter. Fortsatt eller upprepat förfarande som strider mot lagstiftningen ska förbjudas eller så ska en föreskrift jämte tidsfrist meddelas. Till ett förvaltningsbeslut som ges för att rätta till missförhållanden hör också besvärsanvisning.

Mera information:
Veterinärinspektör Virva Valle, tfn 020 77 24309

 
© Livsmedelssäkerhetsverket Evira, Mustialagatan 3, 00790 Helsingfors, Telefon 029 530 0400
 

Förordning om ibruktagande av kedjeinformation

I 12 § i primärproduktionsförordningen (134/2006) föreskrivs om de uppgifter (s.k. kedjeinformation), som en producent som sänder djur till slakt ska lämna till den som tar emot djuren. För fjäderfä har kravet gällt sedan 1.3.2006.

Nu bestäms om de tidpunkter då kraven på kedjeinformation träder i kraft för andra djurarters del. Tidpunkterna överensstämmer med tidsgränserna i EG-förordning 2076/2005: svin 1.1.2008, hästar 1.1.2009, andra djur 1.1.2010.

Jord- och skogsbruksministeriets förordning om ändring av 19 § i jord- och skogsbruksministeriets förordning om kraven på primärproduktion för säkerställande av livsmedelssäkerheten (primärproduktionsförordningen)(1048/2007)

En aktör inom primärproduktionen som sänder djur till ett slakteri, litet slakteri eller renslakterig är skyldig att för egen del lämna uppgifter om livsmedelskedjan, s.k. kedjeinformation, till mottagaren. Den EG-lagstiftning som ligger till grund för detta finns i den allmänna förordningen om livsmedelshygien (EG) nr 852/2004 och förordningen om hygienregler för livsmedel av animaliskt utsprung (EG) nr 853/2004, som trädde i kraft 1.1.2006. Med kedjeinformation avses med tanke på livsmedelssäkerheten betydande uppgifter om djuren och produktionsstället, t.ex. uppgifter om djurens hälsotillstånd och medicinering, analysresultat och tidigare resultat av köttbesiktning. I 12 § i primärproduktionsförordningen (134/2006) anges närmare vilka uppgifter som ska lämnas och i 13 § på vilket sätt och när uppgifterna ska lämnas, för hur lång tid bakåt uppgifterna ska lämnas samt om de situationer då aktören inte nödvändigtvis behöver lämna uppgifter särskilt.

Kraven i 12 och 13 § utarbetades med tanke på att de så småningom skulle kunna tillämpas på alla djur som sänds till slakt. När primärproduktionsförordningen trädde i kraft 1.3.2006 skulle kraven i 12 och 13 § ändå bara tillämpas på fjäderfä.

Informationsöverföringssystemen för andra djurarter ansågs vara så ofullständiga att det var nödvändigt att utnyttja de övergångstider som tilläts i artikel 8 i kommissionens förordning 2076/2005 (för svin till 31.12.2007, för hästar och kalvköttsproduktion till 31.12.2008 och för andra djur till 31.12.2009). Frågan om från vilken tidpunkt 12 och 13 § i primärproduktionsförordningen skulle tillämpas på andra djur än fjäderfä lämnades öppen i 19 §.

Förmedlingen av kedjeinformation har i praktiken förutsatt utvecklande av hälsovårdssystemen för svin och nötkreatur (Sikava och Naseva). Också för andra djurs del bör det säkerställas att informationen kan överföras på ett ändamålsenligt sätt. Livsmedelssäkerhetsverket meddelar vid behov tillämpningsanvisningar om kedjeinformationens innehåll och hur den ska lämnas, och när de utarbetas är det möjligt att beakta särdragen hos respektive djurproduktion. För att aktörerna och myndigheterna i livsmedelsbranschen ska ha tillräcklig tid att förbereda genomförandet av kraven i fråga om kedjeinformation, utnyttjas nu de övergångstider som kommissionen beviljat fullt ut. Eftersom sådan kalvköttsproduktion som avses i kommissionens förordning inte just bedrivs i Finland, är det inte ändamålsenligt att förutsätta något separat system för kalvar, utan övergångstiden för nötkreatur tillämpas på dem.

Mera information:
Veterinärinspektör Joanna Kurki, jord- och skogsbruksministeriet, tfn 09 160 52435

 
© Livsmedelssäkerhetsverket Evira, Mustialagatan 3, 00790 Helsingfors, Telefon 029 530 0400
 

Bluetongue-riskprofil

Bluetongue har under de två senaste åren spritt sig allt längre norrut. Senast konstaterades bluetongue i mitten av oktober för första gången hos ett får i Danmark.

De kliniska symptomen hos det danska fåret var feber, andningssvårigheter, ökad salivavsöndring och erosioner i munnen. Fåret dog 48 timmar efter att de kliniska symptomen uppenbarat sig. Åtminstone tre Culicoides- arter, som man vet har spridit bluetongue utomlands, har också påträffats i Finland.

Vid Eviras riskbedömningsenhet utarbetas som bäst en riskprofil för bluetongue. Avsikten är att i riskprofilen definiera alla kritiska faktorer för Finlands del när det gäller ankomst till samt spridning av bluetongue i landet. I riskprofilen beskrivs hur bluetongue kan sprida sig via olika händelsekedjor. Riskprofilen som blir klar nästa år kommer också att ge mera information om metoder som syfttar till att förhindra sjukdomen från att komma till Finland eller bidra till att stoppa dess spridning i landet.

Mera information:
Veterinär, ELL Niina Tammiranta, tfn 020 77 24028
Forskare, ELT Leena Sahlström, tfn 020 77 24023

 
© Livsmedelssäkerhetsverket Evira, Mustialagatan 3, 00790 Helsingfors, Telefon 029 530 0400
 

Sprids mul- och klövsjuka till Finland?

Mul- o klövsjuka har på senare tid förekommit i flera europeiska länder och därmed ökar risken att den även sprids till Finland. På Evira pågår ett projekt som undersöker risken för att få in mul- och klövsjuka till Finland och dess konsekvenser för djurhållningen i vårt land.

För att få en modellsimulering som är så sanningsenlig som möjligt, behöver vi hjälp av våra distriktsveterinärer.

En enkät angående antalet sjukbesök som ni gör under en femdagarsperiod, samt det allmänna smittskyddet ute på nöt- och svingårdarna har i mitten på november skickats till alla stordjurspraktiserande veterinärer.

Vi önskar att ni som inte redan gjort det, tar er tid och fyller i och returnerar enkäten som ni fått per post. Även om ni inte besökt nöt och svingårdar vänligen returnera blanketterna till oss. På detta sätt medverkar ni i arbetet att bibehålla det goda sjukdomsläget i landet. Riskvärderingen kommer att påverka beredskapsarbetet och även vara vägledande för beslutsfattare vid ett eventuellt sjukdomsutbrott i Finland.

Er medverkan har stor betydelse!

Mera information:
Forskare Leena Sahlström, tfn 020 77 24023
Forskare Tapani Lyytikäinen, tfn 020 77 24021
Forskare Eva Kallio, tfn 020 77 24031

 
© Livsmedelssäkerhetsverket Evira, Mustialagatan 3, 00790 Helsingfors, Telefon 029 530 0400