Förflyttning av frilevande fisk och könsceller av sådan från kustområdet till insjövatten

I denna artikel presenteras de restriktioner som gäller förflyttning av frilevande fisk och rom från havs- och kustområdet samt från ett vandringsområde i insjöområdet. Bestämmelserna ingår i jord- och skogsbruksministeriets (JSM) förordning om bekämpning av djursjukdomar hos fisk, kräftdjur och blötdjur (470/2008), som trädde i kraft 1.8.2008.

Förordningen på finska finns på Finlex webbsida
http://www.finlex.fi/fi/laki/alkup/2008/20080470
och på svenska på sidan
http://www.finlex.fi/sv/laki/alkup/2008/20080470

Förflyttning av frilevande fisk
Man har velat skydda fiskodlingsanstalter och frilevande fisk i inlandet från farliga fisksjukdomar som förekommer i havet genom att förbjuda förflyttning av fisk från havet till inlandet. I enlighet med JSM:s beslut 1087/1998 har man dock av särskilda skäl fått förflytta frilevande fisk med tillstånd av avdelningen för livsmedel och hälsa och senare Evira, om förflyttningen inte medför risk för spridning av VHS eller IPN. I praktiken har tillstånd till förflyttning endast getts för nejonögon.

I den nya förordningen, som upphäver JSM:s beslut 1087/1998, är principerna nästan desamma, dvs. det är förbjudet att förflytta frilevande fisk som härrör från havs- eller kustområdet eller från ett vandringsområde till en fiskodlingsanstalt i ett vandringsområde eller till insjöområdet t.ex. för utplantering eller till en fiskodlingsanstalt i insjöområdet. Förbudet gäller dock inte upptagning av stamfisk för placering i förvaringsutrymmen som finns vid kusten eller i älvmynningar för inväntande av att rommen och mjölken kramas.

I definitionen av insjöområde har man förutsett en situation där vandringshinder för frilevande fisk öppnas med fisktrappor. Med insjöområde avses ”delar av Finlands inlandsvattendrag; av älvar och älvmynningar dock bara de delar dit vandringsfisk från havsområdet inte kan vandra eller dit den kan vandra bara genom att passera minst två fisktrappor”. Vandringsområde är alltså den nedre delen av en älv upp till det första vandringshindret, och om det finns fisktrappor vid dammen så omfattar vandringsområdet också delen ovanför det första hindret till det andra hindret. Definitionen grundar sig på antagandet att antalet fiskar som passerar två eller flera fisktrappor är så få att de inte ökar risken för sjukdom i insjövatten eller anläggningar.

”Särskilda skäl” definieras
I förordningen definieras de särskilda skäl som gör att TE-centralen kan ge tillstånd att avvika från förflyttningsförbudet, om motsvarande fiskar saknas i insjöområdet. Som särskilda skäl betraktas ett projekt som är viktigt med tanke på fiskerinäringen, t.ex. fullgörande av utplanteringsskyldighet, bildande av ett stamfiskbestånd, ökning av eller forskning kring den naturliga produktionen av vandringsfisk eller återställande av en utrotad art eller ett utrotat bestånd.

En väsentlig ändring jämfört med den upphävda förordningen är att tillstånd till förflyttning i stället för av Evira ges av den lokala TE-centralen. För att bedöma sjukdomsrisken ska TE-centralen begära utlåtande om saken av Evira. I förordningen anges hälsovillkoren för förflyttningstillstånd, på grundval av vilka Evira bedömer sjukdomsrisken. Enligt förordningen får förflyttningen inte i väsentlig utsträckning öka risken för att en farlig virussjukdom, inte heller BKD, sprids till sådana fiskodlingsanstalter eller bestånd av frilevande fisk som finns i ett vandringsområde eller i insjöområdet. I förflyttningstillståndet kan dessutom anges villkor och bestämmelser som är nödvändiga för att bekämpa djursjukdomar.

Det finns alltid risk för sjukdomsspridning när fisk som härstammar från havet förflyttas till inlandet, och det är TE-centralens uppgift att bedöma om förflyttningen är av så stor betydelse för fiskerinäringen att den risk som Evira bedömer att föreligger kan accepteras.

Förflyttning av rom och mjölke
Enligt JSM:s beslut 1087/1998 har könsceller av frilevande fisk fått förflyttas till fiskodlingsanstalter för bildande av ett stamfiskbestånd eller produktion av fiskyngel för utplanering samt nykläckta yngel även för uppfödning i dammar med naturligt foder på vissa villkor, och förflyttningen har inte krävt tillstånd av avdelningen, Evira eller TE-centralen.

Bestämmelserna i den nya förordningen motsvarar i praktiken kraven i JSM:s beslut 1087/1998, som upphävs. Rom eller mjölke får förflyttas till en fiskodlingsanstalt i insjöområdet för bildande av ett stamfiskbestånd eller för produktion av sättfisk, förutsatt att all stamfisk har undersökts med negativt resultat med avseende på farliga virussjukdomar och BKD eller att rommen och mjölken av stamfisk som har konstaterats positiv med avseende på BKD eller IPN avlägsnas på ett tillförlitligt sätt som länsveterinären har godkänt.

Rom, mjölke eller nykläckta yngel av sik får dessutom förflyttas för uppfödning i dammar med naturligt foder, förutsatt att
1) minst 60 stamfiskar eller, om stamfiskarna är färre än 60, alla stamfiskar har undersökts med negativt resultat med avseende på farliga virussjukdomar och BKD, och
2) de sikyngel som har fötts upp i dammar med naturligt foder utplanteras i havs- eller kustområdet eller i ett vandringsområde.

TE-centralen får av särskilda skäl bevilja tillstånd att förflytta rom och mjölke, om det är fråga om ett projekt som är viktigt med tanke på fiskerinäringen.

Romkläckning
Bestämmelserna i den nya förordningen motsvarar i praktiken kraven i JSM:s beslut 1087/1998, som upphävs.

Rom som förflyttas ska efter kramningen tills undersökningsresultaten blir klara förvaras i ett kläckeri som för sin verksamhet har ett hälsotillstånd enligt lagen om ändring av lagen om djursjukdomar (408/2008) och vars inkommande vatten
1) är grundvatten eller kommer från insjöområdet, eller
2) behandlas på ett sätt som Evira har godkänt så att de virus och bakterier som ger upphov till virussjukdomar som nämns i bilagaor och BKD-sjuka förstörs.

Utloppsvattnet från ett kläckeri ska dessutom
1) släppas ut i havs- eller kustområdet eller i ett vandringsområde,
2) absorberas i marken på ett sätt som Evira har godkänt, eller
3) behandlas på ett sätt som Evira har godkänt så att de virus och bakterier som ger upphov till farliga virussjukdomar och BKD-sjuka förstörs.

Rom av lax, regnbåge, öring och röding ska dessutom omedelbart efter kramningen och i ögonpunktsstadiet behandlas med en metod som Evira har godkänt och som förintar virus och bakterier på ytan av romkornen. Rom av sik och harr ska behandlas på samma sätt i ögonpunktsstadiet.

Mer information:
Veterinäröverinspektör Riitta Rahkonen, jord- och skogsbruksministeriet, tfn 09-160 53280

 
© Livsmedelssäkerhetsverket Evira, Mustialagatan 3, 00790 Helsingfors, Telefon 029 530 0400