Val av mikrobläkemedel för behandlingen av smittsamma klövinflammationer hos nötkreatur

Evira har i fjol publicerat jord- och skogsbruksministeriets permanenta mikrobläkemedelsarbetsgrupps användningsrekommendationer för mikrobläkemedel mot de viktigaste inflammationsjukdomarna och smittsamma sjukdomarna hos djur. Vid behandlingar med mikrobläkemedel borde man i första hand använda mikrobläkemedel med smalt spektrum, så även vid behandling av interdigital nekrobacillos.

» Läs mera

Resistens för vissa antibiotika som är av kritisk betydelse vid medicinsk behandling av människor oroväckande

Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet EFSA har offentliggjort rapporter som behandlar uppföljningen av antibiotikaresistens 2004-2008. I rapporterna redogörs för antibiotikaresistenssituationen i fråga om salmonella, kampylobakterier och indikatorbakterier som isolerats hos djur och livsmedel i de europeiska länderna.

» Läs mera

Register över platser för utfordring med kadaver

Den lag om ett system för identifiering av djur som trädde i kraft vid ingången av maj 2010 ändrar praxis när det gäller registreringen av platser för utfordring av vilda djur med kadaver och inledandet av användning av biprodukter. Lagen förutsätter att uppgifterna i aktörens anmälan om inledande av utfordring med kadaver förs in direkt i det nya registret över platser för utfordring med kadaver.

» Läs mera

Hästens arteritvirus konstaterades hos ett aborterat föl – det lönar sig att undersöka orsaken till kastning hos ston

I våras fölade tre ston i ett stall i Österbotten i förtid och två av fölen sändes till Eviras undersökningsenhet i Seinäjoki för klarläggande av orsaken till kastningen. Det ena fölet föddes i dåligt skick tre veckor före den beräknade tiden och levde ett dygn och det andra fölet var dödfött i den nionde månaden av dräktigheten. Hos bägge konstaterades hästens arteritvirus.

» Läs mera

Karenstiden för injicerbara veterinärmedicinska läkemedel med ivermectin har förlängts till 49 dygn vid slakt av nötkreatur

Ändringen trädde i kraft 30.7.2010

» Läs mera

Jord- och skogsbruksministeriets förordningar och beslut om djurskyddskrav har ersatts med förordningar av statsrådet

Jord- och skogsbruksministeriets förordningar och beslut om djurartsspecifika djurskyddskrav samt 18-21 § i djurskyddsförordningen (396/1996) har ersatts med förordningar som statsrådet utfärdat om skydd av olika djurarter. Innehållet i de krav som ska tillämpas vid skydd av olika djurarter har inte ändrats i samband med ändringen.

» Läs mera

Evenemang

Nordiskt blue tongue-symposium i Oslo 27–28.10.2010
Program och anmälningar (pdf)

Läkemedelsförteckningar på Eviras sidor

Läkemedelsförteckningarna och förändringarna i dem finns till påseende på Eviras webbplats:
Läkemedelsförteckningar


 
© Livsmedelssäkerhetsverket Evira, Mustialagatan 3, 00790 Helsingfors, Telefon 029 530 0400
Saparo - uutiskirje eläinlääkäreille
 

Val av mikrobläkemedel för behandlingen av smittsamma klövinflammationer hos nötkreatur

Evira har i fjol publicerat jord- och skogsbruksministeriets permanenta mikrobläkemedelsarbetsgrupps användningsrekommendationer för mikrobläkemedel mot de viktigaste inflammationsjukdomarna och smittsamma sjukdomarna hos djur. Vid behandlingar med mikrobläkemedel borde man i första hand använda mikrobläkemedel med smalt spektrum, så även vid behandling av interdigital nekrobacillos.

Eftersom den viktigaste sjukdomsalstraren, Fusobacterium necrophorum, tills vidare har varit känslig för penicillin, rekommenderar mikrobläkemedelsarbetsgruppen G-penicillin som förstahandsbehandling av sjukdomen och oxitetracyklin och makrolider som andrahandsbehandling. Dessutom rekommenderas desinficerande klövbad. Användning av andra mikrobläkemedel rekommenderas inte. Exempelvis ceftiofur, som hör till tredje generationens cefalosporiner, är inte nödvändigt, och inte heller skäl att använda med tanke på möjligheten att utveckla resistens. Korta karenstider för ett preparat får inte ligga till grund för valet av läkemedel.

Användningen av vissa mikrobläkemedel för djur är begränsad i lagstiftningen, eftersom man i första hand vill reservera dem för behandlingen av svåra infektioner hos människor. I 11 § i jord- och skogsbruksministeriets förordning om förbud mot eller begränsning av användningen av vissa läkemedelssubstanser för djur (847/2008) uppräknas de mikrobläkemedel som inte får användas för någon djurart. Bland dem finns också tredje och fjärde generationens cefalosporiner.

Läkemedelspreparat som innehåller läkemedelssubstanser som uppräknas i förordningen får dock användas för djur då det aktuella läkemedelspreparatet har ett för veterinärmedicinskt läkemedel i Finland giltigt försäljningstillstånd eller något annat tillstånd för överlåtelse för förbrukning. På dessa läkemedelspreparat får inte tillämpas kaskadprincipen, dvs. läkemedelspreparatet får endast användas för de djurarter och för de indikationer som fastställs i försäljningstillståndet eller något annat tillstånd för överlåtelse för förbrukning. Dessa mikrobläkemedel ska alltid användas med urskiljning och kritiskt och användningen ska basera sig på resistensbestämning.

Användning av cefalosporiner och ESBL-resistens

Bakterier som producerar betalaktamas med brett spektrum och som isolerats hos såväl människor som djur (ESBL) har påvisats ha samband med det urvalstryck som orsakas av användningen av tredje och fjärde generationens cefalosporiner. Eftersom urvalstryck som orsakas av användningen av mikrobläkemedel är den viktigaste resistensökande faktorn, är undvikande av urvalstryck det viktigaste sättet att fördröja uppkomst och spridning av resistens. Bakterier som producerar betalaktamaser med brett spektrum är resistenta mot vanliga betalaktamer, t.ex. penicillin och cefalexin, men också bl.a. tredje generationens cefalosporiner. De är ofta resistenta även mot andra grupper av mikrobläkemedel. Denna multiresistens försvårar avsevärt en effektiv behandling av bakterieinfektioner, eftersom det återstår mycket få eller inga läkemedel som biter på sjukdomsalstraren.

ESBL-bakterier hos djur kan orsaka problem även för medicinsk behandling av människor, eftersom djur kan fungera som lager för resistenta stammar och resistensgener. ESBL-stammar kan sprida sig till människor t.ex. via direkt beröring och livsmedel. Eftersom tredje generationens cefalosporiner används för behandling av allvarliga och invasiva infektioner hos människor, är det livsviktigt att de behåller sin effekt.

Principer för medicinsk behandling av djur med mikrobläkemedel

Innan behandling med mikrobläkemedel påbörjas ska veterinären konstatera utgående från en klinisk undersökning att sjukdomssymptomen tyder på en bakterieinfektion. Vid behov ska veterinären ta representativa prov för bestämning av den orsakande mikroben och dess känslighet för antimikrobiella medel. Om sjukdomsproblem som kräver behandling med mikrobläkemedel förekommer fortlöpande i djurenheten, bör man försöka lösa dem genom att ändra produktionsförhållandena och produktionsmetoderna.

I första hand används mikrobläkemedel med smalt spektrum. Användning av mikrobläkemedel och läkemedelskombinationer med brett spektrum ska undvikas. Om sjukdomsalstraren är känslig för penicillin, ska inte andra betalaktamer eller mikrobläkemedel med brett spektrum användas för behandling av sjukdomen, om patienten inte är överkänslig för penicillin.

Undvik mikrobläkemedel som snabbt utvecklar resistens eller som har visat sig ha skadliga effekter på miljön.

Mera information:
Överinspektör Jonna Oravainen, tfn 040 548 0071
Specialforskare Anna-Liisa Myllyniemi, tfn 0400 287 398

 
© Livsmedelssäkerhetsverket Evira, Mustialagatan 3, 00790 Helsingfors, Telefon 029 530 0400
 

Resistens för vissa antibiotika som är av kritisk betydelse vid medicinsk behandling av människor oroväckande

Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet EFSA har offentliggjort rapporter som behandlar uppföljningen av antibiotikaresistens 2004-2008. I rapporterna redogörs för antibiotikaresistenssituationen i fråga om salmonella, kampylobakterier och indikatorbakterier som isolerats hos djur och livsmedel i de europeiska länderna.

Om antibiotikaresistens blir vanligare kan det försvåra behandlingen av infektionssjukdomar hos människor. Indikatorbakteriernas resistens beskriver resistenssituationen i fråga om tarmsystemets mikrober; indikatorbakterier kan också fungera som lager för resistensfaktorer och tillfälligt orsaka infektioner hos människor.

Antibiotikaresistens var under åren 2004-2008 vanligt hos salmonella-, kampylobakterie- och indikatorbakteriestammar som isolerats hos djur och livsmedel. De konstaterade resistensnivåerna varierade betydligt mellan länderna, inom varje enskilt land förblev resistensnivån däremot tämligen oförändrad under uppföljningsåren. Resistensens var oftast lägst i de nordiska länderna. När man jämför uppföljningsresultaten från enskilda länder måste man dock beakta att uppföljnings- och rapporteringssystemen inte har varit fullständigt enhetliga i de olika länderna. Uppföljningsresultatet när det gäller salmonella har åter påverkats avsevärt av vilka serotyper av salmonella som har varit vanligast i landet.

Enligt rapporterna är det särskilt oroväckande att resistens förekommit mot vissa antibiotika som är av kritisk betydelse för medicinsk behandling av människor. Exempelvis fluorokinolonresistens var i vissa länder vanlig i fråga om salmonella hos fjäderfä och kampylobakterier hos fjäderfä, svin och nötkreatur. Också makrolidresistenta kampylobakterier hos broilrar och svin var vanliga. I de nordiska länderna var det mindre vanligt med kampylobakterier som var resistenta mot antibiotika som är viktig för medicinsk behandling av människor, bl.a. nalodixinsyre- eller ciprofloxacinresistens, som är vanligt för C. jejuni hos broilrar i många länder, konstaterades inte just i de nordiska länderna. I ett europeiskt perspektiv var enligt indikatorbakterierna antibiotikaresistens vanligare hos E. coli-bakterier hos fjäderfä och svin än hos nötkreatur.

I Finland följer Evira systematiskt resistensen hos bakterier som isolerats hos djur inom ramen för programmet FINRES-Vet. Programmet startade 2002 och det omfattar bl.a. salmonella, kampylobakterier och indikatorbakterier. Indikatorbakterier undersöks hos produktionsdjurarter som varierar från år till år. Resultaten av programmet visar att resistensnivån fortfarande allmänt taget är låg i Finland, fast de senaste åren har resistens konstaterats oftare än förr hos salmonella som isolerats hos nötkreatur. Hos finländska produktionsdjur konstateras salmonella sällan, så materialet för resistensuppföljning av salmonella är mycket begränsat.

I Finland är behovet och användningen av antibiotika vid medicinsk behandling av djur fortfarande relativt begränsat, även om användningen av antibiotika för djur har ökat de senaste åren. Det är dock viktigt att fortlöpande följa med resistenssituationen i fråga om bakterier som isolerats hos djur för att man snabbt ska kunna upptäcka om resistensen ökar och resistenta stammar dyker upp. Uppföljningsinformation behövs för att förhindra spridningen av resistenta bakteriestammar, för att revidera användningsrekommendationerna gällande antibiotika och för att bedöma rekommendationernas inverkan.

EFSAs uppföljningsrapporter i sin helhet:
2008
http://www.efsa.europa.eu/en/scdocs/scdoc/1658.htm

2004-7
http://www.efsa.europa.eu/en/scdocs/scdoc/1309.htm

FINRES-Vet 2005-2006 (pdf, Evira)

Principer för behandling av djur med mikrobläkemedel (Evira)

Mera information:
Specialforskare Anna-Liisa Myllyniemi, p. 0400 287 398

 
© Livsmedelssäkerhetsverket Evira, Mustialagatan 3, 00790 Helsingfors, Telefon 029 530 0400
 

Register över platser för utfordring med kadaver

Den lag om ett system för identifiering av djur som trädde i kraft vid ingången av maj 2010 ändrar praxis när det gäller registreringen av platser för utfordring av vilda djur med kadaver och inledandet av användning av biprodukter. Lagen förutsätter att uppgifterna i aktörens anmälan om inledande av utfordring med kadaver förs in direkt i det nya registret över platser för utfordring med kadaver.

I samband med registreringen får varje plats för utfordring med kadaver ett officiellt nummer. Hittills har kommunalveterinärerna varit tvungna att föra en särskild förteckning över de anmälningar som de fått och rapportera dem till regionförvaltningsverken, vars uppgifter har sammanställts i ett årssammandrag vid Evira.

I fortsättningen matas uppgifterna i aktörens anmälan om inledande av verksamheten direkt in i registret i kommunen, varvid uppgifterna är ajourförda och tillgängliga för alla berörda myndigheter. Sålunda kan den separata rapporteringsskyldigheten slopas till denna del. Ur registret över platser för utfordring med kadaver kan man köra ut rapporter om t.ex. alla platser för utfordring med kadaver avsedda för fotografering av björn, platser för utfordring med kadaver som använder svin som åtel, platser för utfordring med kadaver i en viss kommun osv. Registret kommer att underlätta och effektivera övervakningen av användning av kadaver. Registret över platser för utfordring med kadaver, som upprättas i anslutning till registret över djurhållningsplatser, kan sannolikt tas i bruk under hösten.

Praxis i fråga om anmälningar om användning av kadaver ändras inte. Aktören ska på samma sätt som förr lämna in anmälan till kommunveterinären varje gång som biprodukter förs till en plats för utfordring med kadaver. Detta överförs åtminstone inte i detta skede till registret.

Mera information:
Överinspektör Taina Heimonen-Kauppi, tfn 020 77 24213

 
© Livsmedelssäkerhetsverket Evira, Mustialagatan 3, 00790 Helsingfors, Telefon 029 530 0400
 

Hästens arteritvirus konstaterades hos ett aborterat föl – det lönar sig att undersöka orsaken till kastning hos ston

I våras fölade tre ston i ett stall i Österbotten i förtid och två av fölen sändes till Eviras undersökningsenhet i Seinäjoki för klarläggande av orsaken till kastningen. Det ena fölet föddes i dåligt skick tre veckor före den beräknade tiden och levde ett dygn och det andra fölet var dödfött i den nionde månaden av dräktigheten. Hos bägge konstaterades hästens arteritvirus.

Stona har sannolikt fått smittan via luftvägarna och smittat sina foster vertikalt. Arteritvirus har tidigare konstaterats i Finland i hingstsperma, ögonsekret och hos ett fullgånget föl som föddes i dåligt skick. Det är nu första gången virus påvisats hos aborterade föl.

Hästens virusarterit (EVA) är en smittsam sjukdom hos hästar som är spridd i hela världen. Sjukdomen orsakas av hästens arteritvirus (EAV), som hör till RNA-virusen (Arteriviridae). Sjukdomsbilden hos virusarterit är beroende av virusstammen och smittdosen, hästens ålder och kondition samt eventuellt smittosättet. De vanligaste kliniska symtomen på sjukdomen är feber, aptitlöshet, depression, bindhinneinflammation, svullna ögonlock, tårflöde, näsflöde och lindriga symtom i luftvägarna, urtikaria på huvudet och kroppen, svullna lemmar samt svullen ventralsida av buken. Det enda symtomet kan vara att hästens prestationsförmåga sjunker. Största delen av infektionerna är symtomfria. I värsta fall orsakar infektionen kastning; 10 – 50 % av stona i ett stall kan abortera. Inkubationstiden är från några dagar till två veckor.

I Finland har virusarterit konstaterats åtminstone under hela 1990–talet, men några egentliga epidemier har inte förekommit. En viktig virusreservoar är avelshingstar, som om de blir smittade kan bli virusbärare och avsöndra virus i sin sperma resten av livet. Därför är det viktigt att undersöka hingstar som används för avel innan betäckningarna eller insamlingen av sperma påbörjas.

I början av 2010 undersöktes föl som kastats av 53 hästar och en åsna med tanke på hästens herpesvirus-1 och arteritvirus. Dessutom undersöktes avkomman av två ston. Herpesvirus-1 hittades hos tre foster och en avkomma. EAV hittades hos två kastade föl. Också i Sverige har man i våras konstaterat EAV hos ett kastat föl:
http://www.sva.se/sv/undersida/Nyheter-fran-SVA/Fruktat-virus-orsakade-dod-hos-fol-i-Skane

För att få reda på orsakerna till missfall hos ston är det skäl att skicka fölet eller fostret jämte hinnor till Evira för undersökning. Paketet för utredning av kastningsorsaken innehåller patologisk undersökning, de av laboratoriet utvalda viktigaste bakterierna som orsakar kastning samt av virusen EHV-1 och arteritvirus. Virologisk diagnos ställs i fråga om foster och avkomma med PCR-metoden.

I fråga om hästar kan EVA-smitta också påvisas i sekret (slem från näsborrarna, vätska från ögonen, sperma) och serologiskt i parserumprov.
http://www.evira.fi/portal/se/djursjukdoms-_och_livsmedelsforskning/djursjukdomsforskning/hastar_och_ponnier/

Som förebyggande åtgärd ska dräktiga ston hållas isolerade från hästar som transporteras på grund av träning eller tävlingar. Tills vidare finns virusarteritvaccin inte tillgängligt i Finland.

Mera information:
Sektionschef Christine Ek-Kommonen, tfn 020 77 24583, 050 5143926

 
© Livsmedelssäkerhetsverket Evira, Mustialagatan 3, 00790 Helsingfors, Telefon 029 530 0400
 

Karenstiden för injicerbara veterinärmedicinska läkemedel med ivermectin har förlängts till 49 dygn vid slakt av nötkreatur

Ändringen trädde i kraft 30.7.2010

Kommittén för veterinärmedicinska läkemedel vid Europeiska läkemedelsmyndigheten har omprövat undersökningarna av rester av injicerbara läkemedel med ivermectin med försäljningstillstånd i Europeiska gemenskapen vid slakt av nötkreatur. Kommittén anser att karenstiden vid slakt av nötkreatur bör förenhetligas.

Den nya karenstiden vid slakt av nötkreatur gäller följande preparat:

Preparat Styrka Läkemedelsform
Animec vet 10 mg/ml injektionsvätska, lösning
Bimectin vet 10 mg/ml injektionsvätska, lösning
Ivomec vet 10 mg/ml injektionsvätska, lösning
Medimec 10 mg/ml injektionsvätska, lösning
Noromectin vet 10 mg/ml injektionsvätska, lösning
Virbamec vet 10 mg/ml injektionsvätska, lösning

Läs mera:
1. Yttrande av kommittén för veterinärmedicinska läkemedel:
http://www.ema.europa.eu/docs/sv_SE/document_library/Referrals_document/Ivermectin_35/WC500060251.pdf

2. Bilagorna I och II till yttrandet (Vetenskapliga slutsatser och skäl: bilaga II fr.o.m. s. 57):
http://www.ema.europa.eu/docs/sv_SE/document_library/Referrals_document/Ivermectin_35/WC500060250.pdf

Mera information:
Veterinär Katariina Kivilahti-Mäntylä, Fimea, tfn (09) 47334 285
Processchef Heidi Mustalammi, tfn (09) 47334 286

 
© Livsmedelssäkerhetsverket Evira, Mustialagatan 3, 00790 Helsingfors, Telefon 029 530 0400
 

Jord- och skogsbruksministeriets förordningar och beslut om djurskyddskrav har ersatts med förordningar av statsrådet

Jord- och skogsbruksministeriets förordningar och beslut om djurartsspecifika djurskyddskrav samt 18-21 § i djurskyddsförordningen (396/1996) har ersatts med förordningar som statsrådet utfärdat om skydd av olika djurarter. Innehållet i de krav som ska tillämpas vid skydd av olika djurarter har inte ändrats i samband med ändringen.

I samband med ändringen har ministeriets förordningar och beslut samt 18-21 § i djurskyddsförordningen upphävts och innehållet har överförts till nya förordningar av statsrådet. Den ändring i författningsnivå som genomförts är av teknisk natur och innehållet i de krav som ska tillämpas vid skydd av olika djurarter har inte ändrats i samband med den. De rekommendationer som varit skrivna med kursiv i ministeriets förordningar och beslut har utlämnats i de nya statsrådsförordningarna. Syftet med ändringen är att ändra författningsnivån när det gäller djurskyddsförfattningar så att den motsvarar de krav som grundlagen ställer.

De nya förordningarna trädde i kraft i två omgångar så att 1.7.2010 trädde i kraft statsrådets förordningar om skydd av får (587/2010), hästar (588/2010), getter (589/2010), hjortar i hägn (590/2010), bison i hägn (591/2010) och nötkreatur (592/2010) och 1.8.2010 trädde i kraft statsrådets förordningar om skydd av höns (673/2010), hundar, katter och andra smådjur som hålls för sällskap och hobby (674/2010), ankor och gäss (675/2010), strutsfåglar (676/2010) och kalkoner (677/2010). Samtidigt upphävdes ministeriets motsvarande förordningar och beslut samt 18-21 § i djurskyddsförordningen.

Jord- och skogsbruksministeriets förordning om djurskyddskrav vid svinhållning (JSMf14/VLA/2002, nummer F 19 i veterinärlagstiftningen) och jord- och skogsbruksministeriets beslut om djurskyddskrav vid pälsdjurshållning (JSMb 16/VLA/1999, nummer F 26 i veterinärlagstiftningen) kvarstår oförändrade tills vidare.

Djurskyddslagstiftning:
http://wwwb.mmm.fi/el/laki/x/f/default.html (jord- och skogsbruksministeriet)

Mera information:
Veterinäröverinspektör Tiina Pullola, jord- och skogsbruksministeriet, tfn (09) 1605 2288, 040 173 0366

 
© Livsmedelssäkerhetsverket Evira, Mustialagatan 3, 00790 Helsingfors, Telefon 029 530 0400
 

Evenemang

Nordiskt blue tongue-symposium i Oslo 27–28.10.2010

Program och anmälningar (pdf)

 
© Livsmedelssäkerhetsverket Evira, Mustialagatan 3, 00790 Helsingfors, Telefon 029 530 0400
 

Läkemedelsförteckningar på Eviras sidor

Läkemedelsförteckningarna och förändringarna i dem finns till påseende på Eviras webbplats:

Läkemedelsförteckningar

 
© Livsmedelssäkerhetsverket Evira, Mustialagatan 3, 00790 Helsingfors, Telefon 029 530 0400