Ändringar i köttbesiktningen av frilevande vilt

Jaktföreningarna kan enligt lagstiftningen (853/2004/EG kapitel III, avsnitt IV, livsmedelslagen 30 §) ha personer som är utbildade i att utföra en första undersökning av viltet genast efter att det fällts eller fångats. Dessa personer kallas utbildade personer. En utbildad person har genomgått en särskild kurs som ger utbildning i saken. Kursen ordnas av jägarorganisationen och dess program skall vara godkänt av Evira. Jägarnas Centralorganisation planerar att ordna hygienutbildning men den genomförs åtminstone inte 2007. Evira anser att veterinärer som hör till jaktföreningar redan nu kan fungera som här avsedda utbildade personer utan extra utbildning.

» Läs mera

Nötkreatur som slaktas för eget bruk skall BSE-testas

Jord- och skogsbruksministeriets förordning om bekämpning av BSE hos nötkreatur trädde i kraft i början av juli. Förordningen uppdaterade den nationella lagstiftningen och förtydligade förhållandet mellan denna och motsvarande EU-bestämmelser.

» Läs mera

Enstaka fall av valpsjuka konstaterade

Valpsjuka har konstaterats hos importerade hundar och finländska hundar som har varit i kontakt med utländska hundar. I år har sex sjukdomsfall säkerställts fram till 26.7.2007. Enstaka fall av valpsjuka i anslutning till införsel har även tidigare konstaterats varje år.

» Läs mera

Nya brakyspira- och andra tarmspiroketarter har hittats

En ny art som simulerar dysentribakterien och som preliminärt döpts till Brachyspria suanatina rör om svinsjukdomsdiagnostiken. Treponema suis är en ny bekantskap som förorsakar rätt lindrig kolit hos svin och som har hittats och karakteriserats hos smågrisar av finländskt ursprung. De för fjäderfä patogena B. pilosicoli och B. intermedia är utomlands ställvis ett mycket betydande plågoris i hönsgårdar som producerar ägg. I Finland har bakterien B. intermedia konstaterats i äggproducerande hönsgårdar men B. pilosicoli endast hos hägnade vattenfåglar. Det behövs mera inhemsk brakyspiraforskning om värphöns samt hägnade och vilda fåglar.

» Läs mera

Även i Finland måste man förbereda sig på att sjukdomen bluetongue kan spridas till norra Europa

Evira och Helsingfors universitet följer med svidknottarterna på Åland samt i södra och sydvästra Finland i sommar. Avsikten med uppföljningen är att ta reda på vilka arter vi har av svidknott som kan sprida sjukdomen bluetongue. Sjukdomen bluetongue är en virussjukdom bland idisslare. Den sprids av svidknott (Culicoides) och förekommer för närvarande inte i Finland.

» Läs mera

Prov med avseende på amerikansk yngelröta hos bin måste tas snabbt

Jord- och skogsbruksministeriet har reviderat förordningen om bekämpande av amerikansk yngelröta hos bin. Förordningen trädde i kraft den 1 juni 2007. Provtagning med avseende på amerikansk yngelröta måste ske snabbt, eftersom man inte kommer åt bikuporna under vinterutfordringsperioden, som börjar i mitten av augusti.

» Läs mera

Eviras nya broschyr ger tips och råd om säker matlagning

Evira har publicerat en ny broschyr för konsumenterna: Tips och råd för säker matlagning. Broschyren är ett kompakt informationspaket om grunderna i matlagning. Broschyren passar också bl.a. som läromedel för skolornas undervisning i huslig ekonomi. Dessutom finns det en affisch om samma tema.

» Läs mera

Permanent mikrobläkemedelsarbetsgrupp främjar kontrollerad användning av läkemedel

Jord- och skogsbruksministeriet har tillsatt en permanent mikrobläkemedelsarbetsgrupp 26.4.2007. Syftet med arbetsgruppens arbete är att främja kontrollen över mikrobläkemedelsresistens. Arbetsgruppens uppgift är att göra upp och upprätthålla rekommendationer om användningen av mikrobläkemedel för djur, följa iakttagandet av givna rekommendationer, koordinera uppföljningen i Finland av användningen av mikrobläkemedel för djur, utarbeta rekommendationer för enskilda djurarter och bakterier om undersökning av känslighet för mikrobläkemedel och ge experthjälp i frågor i anslutning till behandling av djur med mikrobläkemedel. Arbetsgruppen fortsätter med det arbete som utförts av JSM:s två tidigare arbetsgrupper som gett rekommendationer för behandling av djur med mikrobläkemedel.

» Läs mera

Beställ de sista vaccinen i tid - tillverkningen av autogenvaccin upphör vid årsskiftet

Evira upphör med tillverkningen av gårds- och djurspecifika autogenvaccin samt kolikultur för hästar vid utgången av det här året. Eftersom tillverkningskapaciteten är begränsad ombeds de veterinärer som ännu under det här året vill använda autogenpreparat att beställa i så god tid som möjligt.

» Läs mera

Försäljningen av vaccin från Evira upphör 30.11.2007

Evira upphör 30.11.2007 med sin försäljning av vaccin. Enligt läkemedelslagen har Evira haft rätt att importera och distribuera vaccin. Läkemedelslagen ändrades år 2005, och enligt ändringen skulle Evira från och med början av nästa år behöva ett tillstånd för läkemedelspartiaffär för att kunna ha hand om importen och distributionen av vaccin. Ansökan om ett sådant tillstånd skulle ha krävt betydande mersatsningar av Evira, och man har i den nuvarande situationen ansett att det inte är motiverat att fortsätta med verksamheten.

» Läs mera

Läkemedelsförteckningar på Eviras sidor

Läkemedelsförteckningarna och förändringarna i dem finns till påseende på Eviras webbplats:
Läkemedelsförteckningar


 
© Livsmedelssäkerhetsverket Evira, Mustialagatan 3, 00790 Helsingfors, Telefon 029 530 0400
Saparo - uutiskirje eläinlääkäreille
 

Ändringar i köttbesiktningen av frilevande vilt

Jaktföreningarna kan enligt lagstiftningen (853/2004/EG kapitel III, avsnitt IV, livsmedelslagen 30 §) ha personer som är utbildade i att utföra en första undersökning av viltet genast efter att det fällts eller fångats. Dessa personer kallas utbildade personer. En utbildad person har genomgått en särskild kurs som ger utbildning i saken. Kursen ordnas av jägarorganisationen och dess program skall vara godkänt av Evira. Jägarnas Centralorganisation planerar att ordna hygienutbildning men den genomförs åtminstone inte 2007. Evira anser att veterinärer som hör till jaktföreningar redan nu kan fungera som här avsedda utbildade personer utan extra utbildning.

Vid utbildning av jägare i hälsa och hygien behandlas viltets anatomi, patologiska förändringar, andra miljöfaktorer som kan inverka på människors hälsa via viltet samt hygienisk hantering av kött och författningar och bestämmelser i anslutning till saken. I förordningen (853/2004/EG) uppräknas detaljerade krav på utbildningens innehåll.

För köttbesiktning av frilevande vilt bör djurets kropp, huvud och alla inälvor med undantag för magen och tarmarna så snabbt som möjligt levereras till ett ställe där det slaktas färdigt och besiktigas. Om jaktföreningen emellertid har en s.k. utbildad person som medlem kan denna undersöka kroppen och inälvorna redan på fångstplatsen (854/2004/EG). Undersökningen skall utföras så snabbt som möjligt efter att villebrådet fällts. Om den utbildade personen inte upptäcker några onormala egenskaper vid undersökningen och hos djuret inte har iakttagits onormalt beteende innan det avlivades och det inte råder någon misstanke om att miljön är förorenad kan viltets huvud och inälvor lämnas kvar på fångstplatsen medan endast kroppen levereras till köttbesiktningen. Om det är fråga om björn, vildsvin eller något annat eventuellt värddjur för trikiner, skall emellertid även huvudet och pallea levereras tillsammans med kroppen, men inte andra inälvor.

Den utbildade personen skall låta kroppen åtföljas av ett skriftligt meddelande till den tjänsteveterinär som utför köttbesiktningen. Av dokumentet skall framgå iakttagelser, fångstdag, -tid och -kommun och det skall vara numrerat.

Om en utbildad person vid undersökningen av kroppen eller inälvorna upptäcker något onormalt eller hos djuret iakttogs onormalt beteende före avlivandet eller man misstänker att miljön är förorenad skall kroppen, huvudet och alla inälvor med undantag för magen och tarmarna levereras till köttbesiktning. Den person som utfört undersökningen skall underrätta den tjänsteveterinär som utför köttbesiktningen om avvikande iakttagelser, onormalt beteende eller misstänkta miljöföroreningar.

När en utbildad person inte finns tillgänglig skall kroppen, huvudet och samtliga inälvor med undantag för magen och tarmarna levereras till köttbesiktning. Också då skall kroppen åtföljas av ett dokument med uppgifter om fångstdag, -tid och -kommun samt eventuella uppgifter om misstänkt djursjukdom, iakttagna tarmförändringar samt andra omständigheter som inverkar på köttkvaliteten (primärproduktionsförordningen 134/JSM/2006).

Mera information:
Överinspektör Leena Oivanen, Evira, tfn 020 77 24272

 
© Livsmedelssäkerhetsverket Evira, Mustialagatan 3, 00790 Helsingfors, Telefon 029 530 0400
 

Nötkreatur som slaktas för eget bruk skall BSE-testas

Jord- och skogsbruksministeriets förordning om bekämpning av BSE hos nötkreatur trädde i kraft i början av juli. Förordningen uppdaterade den nationella lagstiftningen och förtydligade förhållandet mellan denna och motsvarande EU-bestämmelser.

Den enda stora ändringen jämfört med tidigare bestämmelser är kravet att BSE-testa nötkreatur som äldre än 30 månader och som slaktas för eget bruk samt nötkreatur som är äldre än 24 månader och som slaktas för att de är sjuka eller nödslaktas. Kravet grundar sig på kommissionens skriftliga tolkning av bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 999/2001. I Finland har man tidigare tolkat förordningen så att nötdjur som är avsedda för eget bruk inte behöver testas för BSE. Kommissionen anser dock att också nötkreatur inom denna kategori bör testas.

Evira har 1.7.2007 utfärdat närmare anvisningar (EHYT 5004/1) om BSE-provtagning och hemslakt. Anvisningarna och en modell för följebrev till provförsändelser har under juli skickats ut till alla nötkreatursgårdar och de finns också på Eviras webbplats, adress: http://www.evira.fi/portal/se/djur_och_halsa/valmaende/bse/

Sjuka eller nödslaktade djur

Som ett djur som slaktats för att det är sjukt eller nödslaktat djur betraktas ett sådant nötkreatur som slaktats för gårdens eget bruk och som veterinären har ante mortem-besiktigat. Endast i sådana fall tas prov för BSE-undersökning av nötkreatur som är över 24 månader men under 30 månader och som slaktats för eget bruk. Inget prov tas om ägaren har slaktat ett nötkreatur som är under 30 månader för eget bruk på grund av sjukdom eller trauma utan ante mortem-besiktning, om kommunalveterinären inte har skäl att misstänka BSE-symtom hos nötkreaturet. BSE-prov skall alltid tas av alla över 30 månader gamla nötkreatur som slaktats för eget bruk.

I samtliga fall skall djurägaren ändå göra en förhandsanmälan om slakten till kommunalveterinären senast föregående vardag. Ifall slakten måste göras hastigt, skall kommunalveterinären underrättas så snart som möjligt även under jour.

Kostnader

Provtagningen förorsakar inga extra kostnader för gården, om förhandsanmälan har gjorts i behörig ordning. Veterinären har rätt till en ersättning enligt expeditionsavgiftsförordningen för kostnader i anslutning till provtagningen. Ifall ägaren själv skickar ett helt huvud för att undersökas till Evira, kan han ansökta om kostnaderna för försändelsen hos länet med kommunveterinärens följebrev varav framgår att behörig förhandsanmälan har gjorts om slakten.

Den nya förordningen om bekämpning av BSE hos nötkreatur 6/VLA/2007 finns i sin helhet på jord- och skogsbruksministeriets webbplats, adress: http://wwwb.mmm.fi/el/laki/d/MMM_6_VLA_2007_se.pdf

Mera information:
Veterinäröverinspektör Jessica Löfgren-Eriksson, Evira, tfn 020 77 24214, 040 759 7989
Överinspektör Anne Fagerlund, Evira, tfn 020 7724264, 050 386 8415 (9.–19.8.)
Överinspektör Nina Kaario, Evira, tfn 020 7724265, 050 433 1587 (fr.o.m. 20.8.)

 
© Livsmedelssäkerhetsverket Evira, Mustialagatan 3, 00790 Helsingfors, Telefon 029 530 0400
 

Enstaka fall av valpsjuka konstaterade

Valpsjuka har konstaterats hos importerade hundar och finländska hundar som har varit i kontakt med utländska hundar. I år har sex sjukdomsfall säkerställts fram till 26.7.2007. Enstaka fall av valpsjuka i anslutning till införsel har även tidigare konstaterats varje år.

Valpsjuka är en virussjukdom hos hundar som sprids lätt. Den sprider sig antingen direkt från hund till hund eller via smittade hundars utsöndringar (snor, spott, slem från näsborrarna). Sjukdomens inkubationstid är normalt 5–7 dygn.

Symtomen på valpsjuka varierar och man antar att en stor del av de smittade inte uppvisar symtom. Symtomen yppar sig i följande ordning: konjunktivit, feber, näsflöde, hosta, nedstämdhet och tappad matlust, uppkastningar och diarré, som kan vara vattnig eller blodig. I synnerhet hos valpar kan det förekomma blåsor eller varig hudinflammation. Hos vissa hundar utvecklas hyperkeratos på nosen och trampdynorna, alltså s.k. ”hard pad”. Eventuella neurologiska faser inträder vanligtvis 1–3 veckor efter den akuta fasen. Neurologiska symtom kan uppträda även hos hundar som inte har uppvisat andra symtom på valpsjuka.

Sjukdomsdiagnosen grundar sig på kliniska symtom samt påvisande av virus. Vid misstanke om valpsjuka tas ett epitelcellprov för att påvisa virus. Provet tas med vaddpinne från ögats konjunktiva, vaginan/preputium eller från toncillerna hos en hund som fått lugnande medel. Hos epitelcellerna på provpinnen kan valpsjukevirus påvisas med PCR-metoden. Det är behändigast att förpacka pinnen i ett rent, tomt provrör.

Valpsjuka bekämpas effektivast genom vaccinering. Det är särskilt viktigt att valparna vaccineras två gånger vid 12–16 veckors ålder och att den första boostervaccinationen ges vid ett års ålder. Om smittrisken är stor kan valparna vaccineras första gången redan vid 6–8 veckors ålder. Dessutom är det skäl att vaccinera valparna i enlighet med det normala vaccineringsprogrammet två gånger vid 12–16 veckors ålder. Det rekommenderas att valpsjukevaccinationen hos en vuxen hund förnyas med 2–3 års mellanrum.

Provtagningsanvisningar

Anvisningar för insändande av prover

Mera information:
Specialistveterinär i infektionssjukdomar Miia Jakava-Viljanen, Evira, tfn 050 351 0308
Specialistveterinär i infektionssjukdomar Ulla Rikula, Evira, tfn 050 563 2052

 
© Livsmedelssäkerhetsverket Evira, Mustialagatan 3, 00790 Helsingfors, Telefon 029 530 0400
 

Nya brakyspira- och andra tarmspiroketarter har hittats

En ny art som simulerar dysentribakterien och som preliminärt döpts till Brachyspria suanatina rör om svinsjukdomsdiagnostiken. Treponema suis är en ny bekantskap som förorsakar rätt lindrig kolit hos svin och som har hittats och karakteriserats hos smågrisar av finländskt ursprung. De för fjäderfä patogena B. pilosicoli och B. intermedia är utomlands ställvis ett mycket betydande plågoris i hönsgårdar som producerar ägg. I Finland har bakterien B. intermedia konstaterats i äggproducerande hönsgårdar men B. pilosicoli endast hos hägnade vattenfåglar. Det behövs mera inhemsk brakyspiraforskning om värphöns samt hägnade och vilda fåglar.

Från fågel till svin eller tvärtom – Brachyspira suanatina rör om diagnostiken

I Sverige och Danmark har hos svin med diarré hittats en på samma sätt som B. hyodyseneriae kraftigt hemolyserande spiroket som är negativ vid PCR-undersökning som skräddarsytts för dysentribakterien. Undersökningar av bakteriens genom har visat att den avviker från de hittills kända brakyspiraarterna. Brakyspira med likadant genom har redan tidigare hittats hos änder i Sverige. Arten har preliminärt döpts till B. suanatina. B. suanatina som isolerats från såväl änder som svin förorsakade diarré hos smågrisar vid infektionsförsök som utförts av svenska forskare. Änderna däremot förblev friska vid motsvarande prov. Iakttagelsen stöder den hypotes som legat och mognat inom branschens vetenskapssamfund och enligt vilken fåglar kan vara den naturliga brakyspiravärden. Artdiagnostik som grundar sig på odling och bakteriens biokemiska egenskaper skiljer inte B. suanatina från B. hyodysenteriae. Å andra sidan om man söker efter B. hyodysentariae direkt med PCR-undersökning av avföring, upptäcks inte B. suanatina. Bägge metoderna behövs alltså.

Vid Evira har man redan i flera års tid säkerställt odlingar av misstänkt B. hyodynsenteriae med PCR, och alla har tills vidare säkerställts som dysenteribakterier. En viktig fråga för hälsovården är att avgöra är hur man förhåller sig till ett eventuellt B. suanatina-fynd i svingårdar på specialnivå som säljer avelsdjur. Enligt en dansk forskare påminner B. suanatina-smitta i en svingård kliniskt mera om spiroketaldiarré som orsakas av B. pilosicoli än om dysentri. Tills vidare har endast få smittade gårdar identifierats och antalet djur vid det första infektionsprovet var litet, så B. suanatinas patogenitet i förhållande till dysentribakterien är fortfarande oklar.

Treponema suis hittades nästan i misstag

Danska forskare har rett ut släktskapen för en spiroket som till morfologin påminner om brakyspira och som iakttagits i tarmvävnadsprover från finländska smågrisar. Ytterligare undersökningar gjordes när man inte kunde påvisa antagen brakyspira. Det är fråga om treponema som inte växer på odlingsunderlag. Antalet treponemabakterier i tarmens slemhinnor korrelerar med mikroskopiska infektionsförändringar och eftersom det var fråga om försöksgrisar som påvisats fria från andra patogener kunde man dra den slutsatsen att arten som preliminärt döpts till Treponema suis är lindrigt patogen. Det finns inga kunskaper om hur vanlig bakterien är.

Brakyspira mycket vanlig hos domesticerade och vilda fåglar

B. intermedia, som identifierades hos svin redan för länge sedan, förekommer rätt allmänt hos fjäderfä. Exempelvis på brittiska öarna och Australien, där den utgör ett veritabelt plågoris, förorsakar den vattnig avföring hos fåglar, förstörda ägg, långsam tillväxt och minskad äggproduktion med upp till 13 %. B. intermedia är genetiskt mycket heterogen, varför man ännu inte har lyckats utveckla någon PCR-tillämpning som skulle identifiera arten till 100 %, utan man har använt flera tillämpningar parallellt. Det kan också finnas skillnader i patogenitet mellan olika stammar. I samband med Eviras tills vidare få hönsgårdsundersökningar har man konstaterat B. intermedia, men fynden har inte haft något samband med allvariga produktionsstörningar.

B. pilosicoli är ett annat plågoris i hönsgårdar utomlands. I Finland har man tills vidare inte hittat B. pilosicoli hos hönor, men hos hägnade änder och ankor har B. piloscoli isolerats i några fall. Det finns inga förhandsuppgifter om hälsotillståndet i hägnaderna. Ett finländskt fynd just hos vattenfåglar är inte någon stor överraskning – utomlands är denna art av brakyspira som är mera seglivad än de andra ofta konstaterats hos vattenfåglar och vattendrag där fåglar förekommer.

Hos fåglar har redan innan ovan nämnda B. suanatina också hittats regelrätt B. hyodysenteriae. Den har förorsakat allvarlig nekrotisk tyflokolit hos hägnade nanduer i USA och Europa. I Sverige har B. hyodysenteriae som isolerats från symtomfria hägnade änder inte orsakat sjukdom hos svin vid smittförsök med grisar. När detta skrivs undersöker Evira som bäst en kraftigt hemolyserande brakyspirastam som hittats hos en inhemsk hägnad anka.

Enligt vissa undersökningar fördröjer inte buruppfödning särskilt smitta av avföringsförmedlad brakyspira till hönor. En orsak kan vara att insekter som besöker avföring som finns under burarna och därifrån flyger in i buren äts upp. Fingertoppskänslan säger att brakyspria som förekommer i finländska hönsgårdar – oberoende av uppfödningsform – kanske inte utgör något betydande hälso- och produktivitetsproblem. Det behövs emellertid mera finländsk brakyspiraundersökning, om såväl fjäderfägårdar som potentiella smittkällor i omgivningen.

Mera information:
Enhetens chef Marja Forssi, Evira, tfn 020 77 25400
Bakteriolog Teresa Skrzypczak, Evira, tfn 020 77 24477.

 
© Livsmedelssäkerhetsverket Evira, Mustialagatan 3, 00790 Helsingfors, Telefon 029 530 0400
 

Även i Finland måste man förbereda sig på att sjukdomen bluetongue kan spridas till norra Europa

Evira och Helsingfors universitet följer med svidknottarterna på Åland samt i södra och sydvästra Finland i sommar. Avsikten med uppföljningen är att ta reda på vilka arter vi har av svidknott som kan sprida sjukdomen bluetongue. Sjukdomen bluetongue är en virussjukdom bland idisslare. Den sprids av svidknott (Culicoides) och förekommer för närvarande inte i Finland.

För uppföljningen av svidknott har svidknottfällor monterats upp i Bjärnå, på Åland och i Helsingfors. På samma områden undersöks också blodprover av slaktade dikor med tanke på eventuell sjukdomsförekomst. De här områdena är de varmaste i Finland. Om bluetongue sprids till Finland kan man vänta sig att den sprids först just till de här områdena.

Bluetongue har traditionellt förekommit i subtropiska och tropiska områden och den har medfört dödsfall bland får i många Medelhavsländer på 2000-talet. År 2006 påträffades sjukdomen för första gången också i Tyskland, Holland, Belgien, Frankrike och Luxemburg. År 2007 har sjukdomen konstaterats i Tyskland, Belgien och Spanien.

Sjukdomssymtom

Hos får är sjukdomens inkubationstid 4–12 dygn. Symtomen kan börja med feber, uppsvullna slemhinnor och uppsvullen och rodnande hud, näsflöde och ökad salivavsöndring. Då sjukdomen framskrider kan blödande sårnader och senare sårskorpa förekomma på munnens och näsborrarnas slemhinnor. Djuret kan också halta på grund av hudinflammation vid klövgränsen. Sjukdomen kallas bluetongue eftersom tungan hos får i sjukdomens slutstadium kan svälla upp och bli blåskiftande till följd av blodstockning. Detta symtom iakttas dock långt ifrån alltid.

Viruset orsakar sällan symtom hos nötkreatur och även då är de ofta lindriga. Det ovanliga med de sjukdomsfall som bluetongue-viruset har orsakat i Centraleuropa har varit att även nötkreatur har uppvisat tydliga symtom i vissa fall. De tydligaste symtomen hos nötkreatur har varit feber, nedstämdhet, ögoninflammation, blodstockning och rodnande slemhinnor i munnen, svårigheter att svälja, ökad salivutsöndring, sårnader och sårskorpa på slemhinnorna i näsborrarna, näsflöde, hudinflammationer på juvren och i klövgränsen samt hälta.

Det är skäl att hålla i minnet att symtomen kan vara mycket lindriga och att alla ovan nämnda symtom inte uppträder hos samma djur eller ens på samma gård. Nötkreatur kan utsöndra virus i upp till 60 dygn utan att uppvisa symtom och de är därför beaktansvärda spridare av sjukdomen.

Sjukdomsbekämpning

Sjukdomen hör till gruppen sjukdomar som lätt sprids och som måste bekämpas i Finland. På samma sätt som vid andra smittsamma sjukdomar är både veterinärernas och producenternas kännedom om sjukdomen och uppmärksamhet av central betydelse för tidig upptäckt av bluetongue. Sjukdomen bekämpas genom att man begränsar klövdjurens rörlighet och transporten av klövdjur samt genom att man försöker torka ut eller eliminera gödselstackar, komposter och gölar i omgivningen som är gynnsamma för svidknottens förökning. Nyttan av medel mot svidknott på gårdarna är begränsad men sådana är användbara t.ex. i samband med djurtransporter inom restriktionsområden. Eftersom sjukdomen överförs av vektorer är det inte av någon betydelse för bekämpandet av sjukdomen att djur avlivas på samma sätt som i fråga om sjukdomar som sprids direkt från djur till djur.

Mera om bluetongue i October 2006 nummer av Saparo: Information om bluetongueinfektion hos idisslare och Övervakningen av bluetongue i Finland

Information om bluetongue finns också på Evira webbplats, adress: http://www.evira.fi/portal/se/djur_och_halsa/valmaende/bluetongue/

Foto: GD Deventer, Nederländerna

Mera information:
Veterinäröverinspektör Jessica Löfgren-Eriksson, Evira, tfn 020 7724214
Specialistveterinär i infektionssjukdomar Ulla Rikula, Evira, tfn 020 77 24585

 
© Livsmedelssäkerhetsverket Evira, Mustialagatan 3, 00790 Helsingfors, Telefon 029 530 0400
 

Prov med avseende på amerikansk yngelröta hos bin måste tas snabbt

Jord- och skogsbruksministeriet har reviderat förordningen om bekämpande av amerikansk yngelröta hos bin. Förordningen trädde i kraft den 1 juni 2007. Provtagning med avseende på amerikansk yngelröta måste ske snabbt, eftersom man inte kommer åt bikuporna under vinterutfordringsperioden, som börjar i mitten av augusti.

Länen instruerades om den nya förordningen genom ett brev 27.6, som åtföljdes av en tabell över positiva resultat från 2005–2006, anvisningar om bekämpning av yngelröta, JSM:s och Eviras meddelande 1.6.2007, en bearbetbar elektronisk blankett för spärrbestämmelser samt en blankett för upphävande av spärrbestämmelser, besvärsanvisning, remiss till undersökningar av bin, provtagningsanvisningar samt Finlands Biodlares Förbunds anvisningar för behandling av yngelröta i biodlingar.

I den nya förordningen föreskrivs att alla biodlingar skall märkas med ägarens eller innehavarens kontaktuppgifter. Biodlaren skall också se till att tomma bikupor inte är öppna så att främmande bin kan krypa in i kuporna. Kommunalveterinären har dessutom rätt att stänga övergivna, tomma kupor som ingen längre äger.

I förordningen ingår flera reformer som underlättar och påskyndar saneringen av smittade biodlingar. Som ett led i en godkänd saneringsplan kan man t.ex. med länsveterinärens tillstånd föra bikupor och utrustning till en annan smittad odling. Genom förordningen upphävs den gällande författningen om bekämpande av amerikansk yngelröta och alla gällande restriktionsområden som upprättats på grund av yngelröta. Områdena har visat sig oändamålsenliga och de har till och med bromsat upp saneringen. Veterinärmyndigheterna skall revidera de gamla spärrbestämmelserna för biodlingarna senast den 31 december.

För biodlingar som för ut bin och humlor till andra EU-länder gäller dessutom förordningen om djursjukdomskrav för vissa djur och varor på Europeiska gemenskapens inre marknad. Den senaste ändringen trädde i kraft den 14 maj 2007 och enligt den skall det tas honungsprov från den odling bina och humlorna kommer ifrån minst en gång före den första utförseln och därefter en gång om året. Yngelröta får inte förekomma inom en radie på tre kilometer från biodlingen. Inom EU förbereder man sig också på nya sjukdomar (lilla kupskalbaggen och Tropilaelaps kvalster). I hälsointyget för handeln med bin och humlor på den inre marknaden har tagits med villkor som rör dessa nya sjukdomar. De som för ut och för in bin och humlor skall registrera sig i Livsmedelssäkerhetsverket Eviras register.

Amerikansk yngelröta hos bin orsakas av bakterien Paenibacillus larvae, som inte smittar till människor. Rötan dödar endast bilarver och smittan leder ofta till att hela bisamhället dör. Amerikansk yngelröta sprids med bisvärmar eller genom att bina flyger vilse eller att de flyttas. Vidare kan rötan sprida sig via skötarnas händer eller via odlingsredskap och kupor som innehåller sporer från bakterien. Smittan sprids också när bina rövar mat från försvagade och döda samhällen. En död kupa kan alltså i åratal smitta odlingar inom en radie på ett par kilometer.

Mera information:
veterinärinspektör Sari Haikka, Evira, tfn 020 77 24215, 0400 922 715 (tillämpning och verkställighet av lagstiftningen)
veterinär Maarit Venäläinen, Evira, tfn 020 77 24957, 044 720 1458 (amerikansk yngelröta hos bin och diagnostik)
veterinäröverinspektör Riitta Rahkonen, jord- och skogsbruksministeriet, tfn (09) 160 53280, 040 3567675 (förordningen)

På webben:

Information om amerikansk yngelröta och dess bekämpning på Eviras webbplats: Esikotelomätä (på finska)

Jord- och skgosbruksministeriets förordning om bekämpande av amerikansk yngelröta hos bin (5/VLA/2007) (pdf)

Jord- och skogsbruksministeriets förordning om djursjukdomskrav för vissa djur och varor på Europeiska gemenskapens inre marknad (655/2003)

Jord- och skogsbruksministeriets förordning om ändring av jord- och skogsbruksministeriets förordning om djursjukdomskrav för vissa djur och varor på Europeiska gemenskapens inre marknad (524/2007)

Kommissionens beslut 2007/265/EG (pdf)

 
© Livsmedelssäkerhetsverket Evira, Mustialagatan 3, 00790 Helsingfors, Telefon 029 530 0400
 

Eviras nya broschyr ger tips och råd om säker matlagning

Evira har publicerat en ny broschyr för konsumenterna: Tips och råd för säker matlagning. Broschyren är ett kompakt informationspaket om grunderna i matlagning. Broschyren passar också bl.a. som läromedel för skolornas undervisning i huslig ekonomi. Dessutom finns det en affisch om samma tema.

Broschyren och affischen kan avgiftsfritt beställas direkt från Evira. Man kan beställa via e-post: tilauksetevira.fi eller via telefon, 020 77 25104 eller 020 77 24062, fax 020 77 24350. Man kan också lämna en beställning direkt via Eviras webbplats på adressen: http://www.evira.fi/portal/se/evira/publikationer/.

(Broschyren finns för tillfälle endast på finska men publiceras snart också på svenska.)

 
© Livsmedelssäkerhetsverket Evira, Mustialagatan 3, 00790 Helsingfors, Telefon 029 530 0400
 

Permanent mikrobläkemedelsarbetsgrupp främjar kontrollerad användning av läkemedel

Jord- och skogsbruksministeriet har tillsatt en permanent mikrobläkemedelsarbetsgrupp 26.4.2007. Syftet med arbetsgruppens arbete är att främja kontrollen över mikrobläkemedelsresistens. Arbetsgruppens uppgift är att göra upp och upprätthålla rekommendationer om användningen av mikrobläkemedel för djur, följa iakttagandet av givna rekommendationer, koordinera uppföljningen i Finland av användningen av mikrobläkemedel för djur, utarbeta rekommendationer för enskilda djurarter och bakterier om undersökning av känslighet för mikrobläkemedel och ge experthjälp i frågor i anslutning till behandling av djur med mikrobläkemedel. Arbetsgruppen fortsätter med det arbete som utförts av JSM:s två tidigare arbetsgrupper som gett rekommendationer för behandling av djur med mikrobläkemedel.

Bred sakkunskapen i branschen

Arbetsgruppens sammansättning bestäms alltid för tre år åt gången. Perioden 1.5.2007–1.5.2010 är arbetsgruppens ordförande tf. professor Olli Peltoniemi från Universitetsdjursjukhuset och vice ordförande veterinärrådet Leena Räsänen från jord- och skogsbruksministeriet. Medlemmar i arbetsgruppen är professor Satu Pyörälä, klinisk lärare Outi Laitinen-Vapaavuori och forskarstuderande Katariina Hölsö från Universitetsdjursjukhet, universitetslektor Joanna Koort från Helsingfors universitets veterinärmedicinska fakultet, veterinär Merja Rantala från Finlands Veterinärförbund rf, veterinär Anna-Liisa Myllyniemi och veterinärinspektör Henriette Helin-Soilevaara från Livsmedelssäkerhetsverket (ersättare veterinärinspektör Erkki Koskinen), veterinär Katariina Kivilahti-Mäntylä från Läkemedelsverket, veterinär Susanna Martikainen från Finlands Veterinärpraktiker rf/smådjurssektionen och veterinär Kati Niinistö från hästsektionen samt veterinär Outi Hälli från Föreningen för Finlands Produktionsdjursveterinärer rf.

Resistenskontroll hos oss och andra

Mikrobläkemedelsresistens är ett hot mot hälso- och sjukvården för människor och djur som erkänns överallt i världen. Flera internationella organisationer (WHO/FAO, OIE och Codex Alimentarius) arbetar för att hindra att resistensen sprids. I Finland är resistenssituationen fortfarande god, fast det finns tecken på att resistensen ökar på både den human- och den veterinärmedicinska sidan. Man vet att resistens överförs mellan djur och människor och från djur till människor även via livsmedel av animaliskt ursprung eller miljön. En central faktor vid resistenskontroll är kontrollerad användning av mikrobläkemedel. Denna kan påverkas bl.a. genom rekommendationer om användningen av mikrobläkemedel samt genom att man följer med hur användningen av mikrobläkemedel utvecklas vid medicineringen av djur.

Mera information
Veterinärråd Leena Räsänen, jord- och skogsbruksministeriet, tfn (09) 1605 2207
Veterinärinspektör Erkki Koskinen, Evira, tfn 020 77 24227
Veterinärinspektör Henriette Helin-Soilevaara, Evira, tfn 020 77 24224 (fr.o.m. 1.9)

 
© Livsmedelssäkerhetsverket Evira, Mustialagatan 3, 00790 Helsingfors, Telefon 029 530 0400
 

Beställ de sista vaccinen i tid - tillverkningen av autogenvaccin upphör vid årsskiftet

Evira upphör med tillverkningen av gårds- och djurspecifika autogenvaccin samt kolikultur för hästar vid utgången av det här året. Eftersom tillverkningskapaciteten är begränsad ombeds de veterinärer som ännu under det här året vill använda autogenpreparat att beställa i så god tid som möjligt.

De sista beställningarna måste göras före nedannämnda datum för att partierna ska hinna bli färdiga före årsskiftet.

Beställningen, stammen eller vävnaden för följande preparat måste vara framme senast

28.9.2007
-Rhodokockvaccin för hästar
-Kvarkavaccin för hästar
-Kolivaccin för svin

31.10.2007
-Stafylokocktoxoidvaccin för hundar
-Vaccin mot mastitstafylokocktoxoid för nötkreatur
-Pyogenesvaccin för nötkreatur

9.11.2007
-Stafylokockvaccin för hundar

23.11.2007 (leverans vecka 50–51)
-Papillomvaccin för hästar
-Papillomvaccin för nötkreatur

17.12.2007
-Kolikultur för hästar

Tilläggsuppgifter:
http://www.evira.fi/portal/se/djur_och_halsa/aktuellt/?id=613

Ytterligare information:
Veterinär Liisa Kaartinen, tel. 020 77 24577

 
© Livsmedelssäkerhetsverket Evira, Mustialagatan 3, 00790 Helsingfors, Telefon 029 530 0400
 

Försäljningen av vaccin från Evira upphör 30.11.2007

Evira upphör 30.11.2007 med sin försäljning av vaccin. Enligt läkemedelslagen har Evira haft rätt att importera och distribuera vaccin. Läkemedelslagen ändrades år 2005, och enligt ändringen skulle Evira från och med början av nästa år behöva ett tillstånd för läkemedelspartiaffär för att kunna ha hand om importen och distributionen av vaccin. Ansökan om ett sådant tillstånd skulle ha krävt betydande mersatsningar av Evira, och man har i den nuvarande situationen ansett att det inte är motiverat att fortsätta med verksamheten.

Tillverkarna av immunologiska läkemedel har informerats om Eviras beslut att upphöra med försäljningen av vaccin så att de har kunnat söka nya distributionskanaler för preparaten.

 
© Livsmedelssäkerhetsverket Evira, Mustialagatan 3, 00790 Helsingfors, Telefon 029 530 0400
 

Läkemedelsförteckningar på Eviras sidor

Läkemedelsförteckningarna och förändringarna i dem finns till påseende på Eviras webbplats:

Läkemedelsförteckningar

 
© Livsmedelssäkerhetsverket Evira, Mustialagatan 3, 00790 Helsingfors, Telefon 029 530 0400