Bluetongue

Bluetongue är en sjukdom hos idisslare som orsakas av bluetongueviruset (reovirus, orbivirus) och som sprids via svidknott. Som de viktigaste vektorinsekterna i Europa har hittills betraktats de till släktet Culicoides hörande arterna Culicoides imicola, Culicoides obsoletus, Culicoides scoticus och Culicoides pulicaris. Hittills har den befintliga kunskapen om vektorinsekterna för bluetongue dock varit bristfällig.

24 olika serotyper av bluetongueviruset är kända. Sjukdomen är allmän i Afrika, Amerika, Australien, Mellanöstern samt i vissa områden i Sydasien och Oceanien. I Europa har den uppträtt upprepade gånger i Spanien, Portugal, Frankrike (Korsika), Italien, Grekland och Bulgarien.

Hos idisslare orsakar sjukdomen ögon- och näsflöde, sårnader och sårskorpa på mulen och klövarna samt svullnader på huvudet, juvret och fötterna. Tungan blir oftast blå i något skede. Dödligheten är i allmänhet inte betydande, men det har konstaterats skillnader mellan djurarter och raser. Eftersom bluetongue inte smittar direkt från djur till djur i en besättning utan endast via vektorinsekter insjuknar i allmänhet endast en del av djuren i besättningen.

Bluetongue smittar inte till människor. Bekämpningen av bluetongue skiljer sig från bekämpningen av t.ex. mul- och klövsjuka eller fågelinfluensa såtillvida att avlivning av djur inte används som bekämpningsmedel.

Bluetonguesituationen i Europa

I mitten av augusti 2006 förändrades bluetonguesituationen i Europa radikalt. Då konstaterades så gott som samtidigt fall av bluetongue på nöt- och fårgårdar i Nederländerna, Belgien och Tyskland. Något senare konstaterades sjukdomen också i Frankrike och Luxemburg.

Fram till början av oktober 2007 har bluetongue konstaterats på sammanlagt 5051 gårdar i Nederländerna, 4138 gårdar i Belgien, 11 321 gårdar i Tyskland, 940 gårdar i Luxemburg och 2117 gårdar i Frankrike. I Frankrike har fallen på 1834 gårdar förorsakats av serotyp 8. Under september rapporterades nya sjukdomsfall i tusentals besättningar. Sjukdomen sprider sig från sina randområden, i första hand norrut och österut. De geografiska platserna för de nya sjukdomsfallen tyder på att de insekter som sprider sjukdomen färdas till nya områden med vindarna. Spridningen har varit särskilt snabb i augusti och september och i Frankrike har man sett en utbredning av sjukdomsområdet med ca 20 km per vecka.

De nordligaste fallen i Tyskland har konstaterats i Schleswig-Holstein. Restriktionsområdena sträcker sig också in i Danmark. Dessutom finns restriktionsområden i Tjeckien, Österrike och Schweiz, trots att bluetongue inte har konstaterats i dessa länder. Under veckoslutet 22.9.2007 säkerställdes det första fallet av bluetongue i Förenade kungariket, när detta skrivs 9.10 hade redan 26 fall rapporterats. Situationen där är speciellt besvärlig, eftersom symtomen på bluetongue i vissa fall kan påminna om symtomen på mul- och klövsjuka.

Epidemin i Mellaneuropa är den första som har konstaterats såhär långt norrut. Serotyp 8 av bluetongueviruset, som konstaterats ha förorsakat epidemin, är också ny i Europa. Det finns ännu inte något färdigt vaccin på marknaden mot denna serotyp. Det brådskar med ett vaccin och man försöker snabbt få ut ett sådant på marknaden.

Med anledning av epidemin har de länder som drabbats av smittan vidtagit åtgärder för bekämpning av bluetongue enligt rådets direktiv (2000/75/EG) samt fastställts restriktionsområden, skydds- och övervakningszoner (=restriktionsområdet) på 20 km, 50 km och 100 km avstånd från sjukdomsfallen. Inom restriktionsområdet har transporterna av idisslare (och deras könsceller och embryon) begränsats eller helt och hållet förbjudits. Med kommissionens beslut 2005/393/EG lindrades transportbegränsningarna. Det behövdes dock ett tillstånd från mottagarlandets myndighet för att transportera djur bort från restriktionsområdet.

Sjukdomens fortsatta spridning trots bekämpningsåtgärderna har gjort det nödvändigt att ändra kommissionens beslut flera gånger. Den 3.10. godkändes en ny bestämmelse (SANCO/10178/2007) om transport av djur från bluetongue-restriktionsområdena. Den mest betydande skillnaden är att djur som transporteras bort från restriktionsområdena måste uppfylla vissa krav, men mottagarlandets godkännande behövs inte längre.

Medlemsländerna och kommissionen har i samarbete också kommit överens om allmänna krav på uppföljningsprogram för sjukdomen inklusive insektsundersökningar. Också i Finland har man förberett sig på bluetongue och en beredskapsplan har utarbetats och delats ut till länsveterinärerna och beredskapsveterinärerna samt sänts till kommissionen våren 2007.

Livsmedelssäkerhetsverket Evira utreder under 2007 de med tanke på spridningen av bluetongue kritiska faktorerna i Finland. Insamlingen av insektsprover pågår och svidknottfäller har monterats upp. Dessutom är avsikten att samla in svidknott även med hjälp av limpapper på transportbilar. Också blodprover har insamlats från dikobesättningar, som anses vara mest utsatta för bluetongesmitta. Blodproven analyseras under 2007.

Bekämpning av bluetongue

Att bluetonguesmitta konstateras på en gård betyder enligt EU-lagstiftningen inte att djuren på gården måste avlivas, till skillnad från många andra djursjukdomar som sprids lätt. Däremot tillåts vaccineringar mot sjukdomen och sådana används också för närvarande i Medelhavsområdet. Mot serotyp 8 av bluetongueviruset, som nu förorsakar sjukdomen i Nederländerna och dess grannländer, finns ännu inte något inaktiverat vaccin att få. Enligt EFSAs utredning åstadkoms med inaktiverade bluetonguevacciner fullständigt skydd mot bluetongue för en lång tid, medan modifierade levande vacciner åstadkommer endast partiellt skydd. Dessutom åstadkommer flera modifierade levande vacciner viremi hos de vaccinerade djuren, och det är möjligt att vektorer sprider vaccinviruset vidare. Modifierade levande bluetonguevacciner används på olika håll i världen och i dagens situation, när bluetongue sprider sig snabbt, vore det kanske frestande att använda dem även i Europa.

Trots vaccineringar leder förekomsten av bluetongue i ett land alltid till begränsningar av handeln med levande idisslare och deras könsceller, vilket har betydande ekonomiska konsekvenser för de länder där sjukdomen har konstaterats. Exporten av animaliska livsmedel och andra produkter (med undantag för könsceller) påverkas däremot inte av sjukdomsförekomst eller vaccineringar, för sjukdomen sprids inte via livsmedel eller andra produkter.

Förutom genom vaccineringar bekämpas sjukdomen genom att man försöker utrota insekterna i närheten av kreatursgårdar, hålla kreaturen inomhus nattetid när insekterna rör sig som aktivast samt skydda kreaturstransportbilarna från insekter.

Eventuell spridning av bluetongue till Finland

Bluetongue har aldrig konstaterats i Finland och det har ansetts osannolikt att smittan skulle spridas till Finland i någon större omfattning på grund av det kalla klimatet. Eftersom smittan har spridit sig längre norrut än tidigare, kan en kortvarig epidemi betraktas som möjlig, om hit kommer infekterade djur eller insekter. I Finland har vid tidigare undersökningar hittats svidknott av släktet Culicoides, som fungerar som vektorer för bluetongue, även om undersökningarna är rätt gamla. Å andra sidan har man även i Norge konstaterat Culicoides obsoletus i närheten av 69:e breddgraden. Culicoides imicola, som tidigare betraktades som huvudsaklig vektor, har aldrig konstaterats i Finland. Om sjukdomen skulle sprida sig till hela Finland kunde det medföra stora problem för renskötseln och en spridning av smittan till den omfattande älg- och hjortstammen skulle utgöra en fortlöpande risk för kreatursgårdarna.

Mera information:
Veterinäröverinspektör Katri Levonen, JSM, tfn 09-160 53437, 040 723 3887
Veterinärinspektör Sanna Sainmaa, Evira, tfn 020 77 24330, 0400 921 241


 
© Livsmedelssäkerhetsverket Evira, Mustialagatan 3, 00790 Helsingfors, Telefon 029 530 0400