Dermatophilus congolensis- exudativ pustulär dermatit besvärar hästar

Dermatophilus congolensis förorsakar en under namnet streptotrikos känd hudinflammation hos djur, och sporadiskt kan också människor smittas. I Finland har sjukdomen diagnostiserats hos hästar, men ute i världen förekommer smittan också hos många andra djurarter, framför allt nötkreatur och får.

Bakteren tränger in i huden via skrubbsår, insektsbett eller andra hudskador. Agensen kommer lättare åt att tränga in i huden, om huden hela tiden är fuktig, t.ex. på grund av regnigt väder. Därav kommer det folkliga namnet på eksemet, regnskållor.

Benämningen Dermatophilus, liksom cellernas utseende tyder på en svamp. Det är dock fråga om en grampositiv bakterie som hör till aktinomyceterna. Dermatophilus bildar inte sporer, men de långa, förgrenade bakterietrådarna består av coccerliknande celler som är grupperade bredvid och efter varandra och som kallas zoosporer.

I tropiska och subtropiska områden kan smittan vara allvarlig, men i ett svalt klimat är den i allmänhet lindrigare. Eksemet kan dock påverka djurets välbefinnande, och hudskador erbjuder en infektionsport för svåra sekundärinfektioner. Bakterien tränger in i huden i coccerform. Den börjar föröka sig och bildar ett nätverk av trådar i epidermis. De trådliknande filamenten koloniserar även hårfolliklarna. På utslagsområdet bildas fuktigt kertatiniserat skorv, som lossnar lätt när hårtofsen lyfts upp. Huden kan också vara rynkig och förtjockad, i synnerhet om utslaget finns i perineum. Utslaget kliar inte och är inte smärtsamt, utom när en sekundär bakteriinflammation komplicerar situationen. Inflammationen kan bli bättre av själv, om huden hålls torr, håren rakas bort, och huden inte täcks med täcken eller tjocka salvalager. I svåra fall behövs parental antibiotikabehandling.

Förekomst i Finland
Dermatophilus congolensis isolerades som sjukdomsfall i Finland veterligen första gången 1998 på ett häststall i norra Finland (Kuronen & Hirvelä-Koski, Suomen Eläinlääkärilehti 106:6, 2000). Därefter har några fall isolerats vid EELA/Evira, enligt statistiken två gånger 1999 och två gånger 2005. Även dessa fall har konstaterats i norra Finland. Hösten 2007 har bakterien isolerats i Helsingforstrakten. Antalet fall har dock uppenbarligen varit betydligt flera. Enligt ”Hästfolkets notisbyrå” har smittan t.o.m. förekommit rikligt i år. En del av fallen har sannolikt diagnostiserats enbart på grund av den typiska kliniska bilden. Det kan också hända att prov har undersökts av andra laboratorier än vid Evira. Laboratoriebekräftelse fås inte i samtliga fall, bl.a. sekundära inflammationer eller felaktig provtagning försvårar Dermatophilus–diagnostiken. Lindriga fall kommer sannolikt inte alls till veterinärernas kännedom. Det finns ingen noggrannare statistik över förekomst och vanlighet, eftersom sjukdomen inte hör till de djursjukdomar som ska bekämpas eller anmälas.

Provtagning och undersökningar
Bakterien kan påvisas genom mikroskopering av skorv från utslagsområdet och/eller bakterieodling. Det är bra att nämna misstanken även i remissen, eftersom odlingen kräver specialåtgärder. Mikroskoppreparatet lyckas bäst, om det görs genast efter att skorven lossats. Med skorvens fuktiga undersida penslas ett relativt tjockt lager på objektglaset. Provet bör inte gnidas kraftigt på glaset, eftersom bakterietrådarna lätt fragmenteras i coccerform, och då syns inte de typiska förgrenade ”järnvägsskeneliknande” trådarna. Skorvbildningen skickas korrekt förpackad i en liten plastburk eller annat lämpligt provkärl till laboratoriet för odling. Det lönar sig också att skicka objektglaset för färgning till laboratoriet, om man inte själv har stor erfarenhet av mikroskopering. De typiska strukturerna syns bättre med Giemsa-färgning än med gram-färgning. Tolkningen kräver dock sakkunskap.

Mera information:
Gruppledare Eija Seuna, tfn 020 77 24452

 
© Livsmedelssäkerhetsverket Evira, Mustialagatan 3, 00790 Helsingfors, Telefon 029 530 0400