Fortfarande många missförhållanden i pälsdjursfarmer 2011 -situationen på svingårdarna har förbättrats

År 2011 utfördes systematiska urvalsbaserade djurskyddsinspektioner på sammanlagt 545 gårdar med produktionsdjur. Förfarande som stred mot djurskyddsbestämmelserna rapporterades på cirka 28 % av de inspekterade gårdarna, lika stor andel som året innan. Inspektionsresultaten visade dock att det fanns klara skillnader mellan djurarterna. De upptäckta försummelserna var i huvudsak likadana som tidigare år.

Läs mera (Evira)

Djurskyddsinspektioner på grund av misstanke 2011

Antalet djurskyddsinspektioner på grund av misstanke har ökat under de senaste åren. Trots att antalet inspektioner har ökat har den relativa andelen försummelser som upptäckts vid inspektionerna ändå hållits på samma nivå. I medeltal leder ungefär varannan djurskyddsinspektion som grundar sig på misstanke till myndighetsåtgärder.

» Läs mera

Djurskyddsinspektioner av kommersiella djurtransporter år 2011

År 2011 inspekterades 387 djurtransporter och i cirka 16 av dem uppdagades missförhållanden. Antalet missförhållanden höll sig så gott som oförändrat jämfört med året innan. En betydande del av de uppdagade missförhållandena berodde liksom under tidigare år också på brister i de handlingar som lagstiftningen förutsätter.

» Läs mera

Newcastlesjuka har konstaterats hos brevduvor i Södra Finland

Newcastlesjuka har konstaterats i två duvslag i södra Finland. Det första sjukdomsfallet uppdagades i Esbo, då duvornas ägare kontaktade länsveterinären efter att ha konstaterat symtom hos sina duvor. Smittan bekräftades via undersökningar som Evira utförde. Den andra smittade gården hittades i Högfors då man utredde Esbo-duvslagets kontaktgårdar. Newcastlesjukan förorsakade ökad dödlighet, diarré och apati hos fåglarna i båda duvslagen. I Esbo konstaterades också neurologiska symtom.

» Läs mera

Afrikansk svinpest hotar – information om sjukdomen finns även på ryska på Eviras webbplats

Åtgärderna för att bekämpa afrikansk svinpest (ASF) i Ryssland har inte räckt till att hindra sjukdomens spridning. ASF förekommer hos såväl produktionssvin som vildsvin. Sjukdomsfall har konstaterats i Finlands närområden, i Leningradområdet och ryska Karelen. Viruset är mycket motståndskraftigt och sjukdomen sprider sig med lätthet förutom direkt från ett djur till ett annat också indirekt via t.ex. svinköttprodukter, arbetsredskap, arbetskläder och transportfordon. I synnerhet i svingårdar som har arbetstagare från länder där afrikansk svinpest förekommer ska man utöver biosäkerheten på gården också se till att arbetstagarna får utbildning. För att underlätta detta har Livsmedelsverket Evira på sin webbplats lagt ut information om afrikansk svinpest, hur den smittar, symptom och om finsk lagstiftning också på engelska och ryska.

» Läs mera

Ändringar fr.o.m. 1.1.2013 gällande bortskaffande av biprodukter från hemslakt och insamlingsområden för biprodukter från små slakterier och små styckningsanläggningar

Biprodukter från hemslakt av svin och idisslare får från och med 1.1.2013 inte bortskaffas genom nedgrävning inom de djurartsspecifika kadaverinsamlingsområdena. Avsikten var att nedgrävningsförbudet enligt JSM:s förordning 1192/2011 skulle börja tillämpas 1.7.2012, men övergångstiden har förlängts med ett halvt år. Nedgrävningsförbudet kommer inte att gälla avlägsna områden, där nedgrävning är tillåten även i fortsättningen. Också när det gäller bortskaffande av kategori 2- och kategori 3-biprodukter från små slakterier och små styckningsanläggningar har övergångsperioden förlängts till slutet av året och de utvidgade insamlingsområdena tillämpas från och med 1.1.2013.

» Läs mera

En utvärdering av kontrollprogrammen för AD, TGE och PRRS hos suggor har publicerats på Eviras webbplats

I Eviras forskningsenhet för riskvärdering har gjorts en utvärdering av representativiteten hos programmen för kontroll av svinsjukdomar avseende Aujeszkys sjukdom, PRRS och TGE. För närvarande förekommer dessa sjukdomar inte i Finland. Kontrollen av dessa sjukdomar bygger på cirka tusen blodprov som årligen tas av suggor som går till slakt. Laboratorieanalyserna inom kontrollprogrammen görs i Evira.

» Läs mera

En dryg matsked räcker

För att undersöka om sjukdomsalstraren vid diarré hos boskapen är att nötdjuret har coronavirus, skickar man avföringsprov eller alternativt parserumprov av de djur som har diarré.

» Läs mera

Evira i sociala medier

Eviras mål i sociala medier är att främja tillgången till och spridningen av tillförlitlig information. Vi använder kanaler i sociala medier för att informera och väcka diskussion om aktiviteter, händelser och aktuella frågor i anslutning till Evira. Sociala medier används även i kriskommunikation.

Läs mera (Evira)

Läkemedelsförteckningar

Läkemedelsförteckningarna och förändringarna i dem finns till påseende på Eviras webbplats.


 
© Livsmedelssäkerhetsverket Evira, Mustialagatan 3, 00790 Helsingfors, Telefon 029 530 0400
Saparo - uutiskirje eläinlääkäreille
 

Fortfarande många missförhållanden i pälsdjursfarmer 2011 -situationen på svingårdarna har förbättrats

År 2011 utfördes systematiska urvalsbaserade djurskyddsinspektioner på sammanlagt 545 gårdar med produktionsdjur. Förfarande som stred mot djurskyddsbestämmelserna rapporterades på cirka 28 % av de inspekterade gårdarna, lika stor andel som året innan. Inspektionsresultaten visade dock att det fanns klara skillnader mellan djurarterna. De upptäckta försummelserna var i huvudsak likadana som tidigare år.




Läs mera (Evira)

 
© Livsmedelssäkerhetsverket Evira, Mustialagatan 3, 00790 Helsingfors, Telefon 029 530 0400
 

Djurskyddsinspektioner på grund av misstanke 2011

Antalet djurskyddsinspektioner på grund av misstanke har ökat under de senaste åren. Trots att antalet inspektioner har ökat har den relativa andelen försummelser som upptäckts vid inspektionerna ändå hållits på samma nivå. I medeltal leder ungefär varannan djurskyddsinspektion som grundar sig på misstanke till myndighetsåtgärder.

Yrkesmässig eller på annat sätt omfattande produktions- och hobbydjurhållning övervakas i samband med olika regelbundna inspektioner. Den regelbundna övervakningen är ändå endast en liten del av hela djurskyddstillsynen. Man kan alltid granska alla former av djurhållning, om det finns orsak att misstänka att djurhållningen strider mot djurskyddslagstiftningen. Också hur privatpersoner sköter hobby- och sällskapsdjur övervakas vid behov vid djurskyddsinspektioner på grund av misstanke.

I och med den nya veterinärvårdslagen som trädde i kraft 2009 har man i kommunerna och samkommunerna med statsmedel kunnat anställa ungefär fyrtio tjänsteveterinärer som koncentrerar sig särskilt på tillsynen. Förutom att dessa tillsynsveterinärer gör det möjligt att särskilja djurskyddstillsynen från veterinärernas övriga uppgifter bidrar de också till att öka kommunernas resurser att inspektera ställen där man misstänker att djurhållningsförhållandena strider mot djurskyddslagstiftningen.

Att tillsynsresurserna ökat syns direkt i antalet utförda djurskyddsinspektioner. Antalet inspektionsbesök på grund av misstanke steg 2010 till cirka 3500, då antalet under tidigare år varit i medeltal cirka 2500, och under 2011 rapporterade tjänsteveterinärerna över 3600 inspektionsbesök som gällde tillsyn av skötseln och djurhållningsförhållandena för produktions- och sällskapsdjur. Utöver tillsynsveterinärerna och övriga kommunalveterinärer har också länsveterinärerna utfört i synnerhet de svåraste djurskyddsinspektionerna.

Att tillsynsresurserna ökat syns å andra sidan som en ökning i den övriga personalens arbetsmängd. Förutom de rapporterade inspektionsbesöken utfördes enbart inom området för Södra Finlands regionförvaltningsverk över 600 inspektionsbesök som man inte hunnit föra in i informationssystemet. Det kan hända att en del av inspektionerna också inom de andra regionförvaltningsverkens områden inte förts in och de fattas således i de rapporterade siffrorna.

Djurskyddsinspektioner på grund av misstanke utförs också av polisen och kommunernas hälsovårdsinspektörer, dock har Evira ingen exakt information om dessa inspektioners antal. Utöver myndigheterna utförs djurskyddsinspektioner även av djurskyddsövervakare som befullmäktigats av regionförvaltningsverken

Andelen försummelser har hållits på samma nivå som tidigare
Om man under inspektionerna upptäcker förhållanden som strider mot djurskyddslagstiftningen vidtar myndigheterna åtgärder i enlighet med djurskyddslagen. Då brister upptäcks i förhållandena åläggs djurets ägare eller innehavare att åtgärda djurens förhållanden inom utsatt tid så att de motsvarar den miniminivå som lagen kräver. Om det är fråga om en försummelse som gäller djurets skötsel eller behandling förbjuds djurets ägare eller innehavare att fortsätta med det förfarande som strider mot djurskyddslagen. Vid behov kan myndigheten också vidta omedelbara åtgärder för att trygga djurens välfärd. Brådskande åtgärder när det gäller stora eller många djur innebär oftast förstahjälpen i form av foder och vatten och en djurskötare på plats, för mindre djur ordnas oftast skötsel någon annanstans. Om det inte är möjligt eller ändamålsenligt att ordna skötsel för djuren kan de också säljas eller avlivas.

2011 utfärdades förbud och föreskrifter i enlighet med djurskyddslagen vid över 38 % av de rapporterade inspektionsbesöken på grund av misstanke. Grova försummelser, som resulterade i brådskande åtgärder för djurens välfärd, upptäcktes vid ungefär 7 % av inspektionsbesöken. Även om antalet inspektioner ökat under de senaste åren, har andelen inspektioner som lett till åtgärder av alla utförda inspektioner hållits på relativt oförändrad nivå under de senaste åren. Det finns alltså fortfarande mycket att inspektera.

Antalet inspektioner av objekt med sällskapsdjur stiger
Enligt rapporterna om enskilda djurarter blir antalet inspektioner litet större än i verkligheten. Då det på ett objekt finns flera djurarter som ska inspekteras, rapporteras ett inspektionsbesök som flera inspektioner. Under de senaste åren har antalet inspektioner enligt rapporterna om enskilda djurarter varierat jämnt mellan 3200 och 3500 inspektioner, dock så att antalet steg till 4300 år 2010. Enligt rapporterna om enskilda djurarter utfördes över 4600 djurskyddsinspektioner 2011.

Man kunde granska antalet inspektioner och åtgärder enligt djurart endast utgående från det material som förts in i informationssystemet. På grund av befolkningsstrukturen granskas flera objekt med sällskapsdjur i södra Finland än i resten av landet, också andelen brådskande åtgärder riktade mot sällskapsdjur har tidigare varit högre där än i resten av landet. På grund av detta motsvarar de resultat om enskilda djurarter som fåtts ur det bristfälliga materialet inte helt den verkliga situationen, i synnerhet när det gäller huvudstadsregionen och dess omgivning.

Andelen inspektioner riktade mot sällskapsdjur steg betydligt mera från föregående år än andelen inspektioner riktade mot produktionsdjur, vilka inspekterades ungefär lika mycket som tidigare. Enligt rapporterna om enskilda djurarter var något över 2600 inspektioner riktade mot produktionsdjur och drygt 1700 mot sällskapsdjur. I de resterande 300 fallen hade djurhållningsställets djurart inte rapporterats. Trots ökningen inspekterades sällskapsdjur fortfarande betydligt mera sällan än produktionsdjur.

På samma sätt som tidigare år gällde inspektionerna av sällskapsdjur främst hundar, katter och kaniner samt olika gnagare, medan inspektionerna på grund av misstanke på gårdar med produktionsdjur oftast gällde nötkreatur, hästdjur och får. Även antalet inspektioner av svin, pälsdjur, getter och höns var betydande.

På samma sätt som tidigare år utfärdades också 2011 flest förbud och föreskrifter för objekt med produktionsdjur, medan brådskande åtgärder oftast riktades mot sällskapsdjur. Av de inspekterade gårdarna med produktionsdjur ålades 45 % och av objekten med sällskapsdjur 33 % att avhjälpa de iakttagna bristerna inom en utsatt tid. Brådskande åtgärder vidtogs på nästan 5 % av de inspekterade gårdarna med produktionsdjur och 8 % av objekten med sällskapsdjur.

Läs mer

 
© Livsmedelssäkerhetsverket Evira, Mustialagatan 3, 00790 Helsingfors, Telefon 029 530 0400
 

Djurskyddsinspektioner av kommersiella djurtransporter år 2011

År 2011 inspekterades 387 djurtransporter och i cirka 16 av dem uppdagades missförhållanden. Antalet missförhållanden höll sig så gott som oförändrat jämfört med året innan. En betydande del av de uppdagade missförhållandena berodde liksom under tidigare år också på brister i de handlingar som lagstiftningen förutsätter.

Största delen av inspektionerna utfördes av besiktningsveterinärer i samband med lossningen av lasten i slakterierna. Länsveterinärerna inspekterade också transporter bland annat på vägen och på avgångsstället. Största delen av inspektionerna inriktades på transporter av svin och nötkreatur, men också på transporter av fjäderfä. Man inspekterade 10 sådana transporter som varade i mer än åtta timmar. Transporttiden var i genomsnitt tre timmar.

Målet var att under 2011 inspektera sammanlagt 735 – 1470 kommersiella djurtransporter. Även om man utförde 39 inspektioner mer än föregående år nådde man inte målet; endast 53 % av målsättningens nedre gräns uppnåddes. Verksamhet som strider mot djurtransportbestämmelserna uppdagades i sammanlagt 61 djurtransporter dvs. i cirka 16 % av de inspekterade fordonen. Myndigheterna vidtog åtgärder för djurens välmående i 39 transporter, man konstaterade alltså missförhållanden vid ungefär 64 % av inspektionerna.

Inemot hälften av missförhållandena berodde på bristfällig dokumentation
De vanligaste missförhållandena var i stor utsträckning desamma som under tidigare år. Flest enskilda missförhållanden år 2011 konstaterades i kraven som hänför sig till förarens kompetensintyg, transporthandlingarna och tillstånden att transportera djur (46 st.). Den näst vanligaste typen av missförhållanden var brister i fordonets skick och säkerhet (19 st.) och den tredje vanligaste typen av missförhållanden brister i iakttagandet av kraven på utrymme (12 st.), varvid lastningstätheten var för stor.

I elva transporter hade man inte heller sett till att djuren skiljts åt och bundits upp på korrekt sätt. I fyra transporter uppdagades missförhållanden som hänförde sig till lastningen och lossningen av lasten och behandlingen av djuren. Problem som hänförde sig till iakttagandet av tilläggskraven som ställts på långa transporter och transporttidens längd konstaterades i fyra transporter. I tre transporter konstaterades djur som inte var i transportskick.

Transporter av förmedlingsdjur och hästar och renar inspekterades likaså
Under året inspekterades 14 transporter av förmedlingsdjur och i fyra av dessa transporter konstaterades missförhållanden. I tre fall hänförde sig missförhållandena till bristfälliga handlingar och i en transport konstaterades problem som hänförde sig till lastning och lossning av lasten. I en transport av förmedlingsdjur uppdagades missförhållanden i iakttagandet av tilläggskraven som ställts på långa djurtransporter. I fordonet fanns inte heller någon mjölknäring för kalvarna och det förekom också brister i systemet för registrering av och larmning om temperaturen.

Sammanlagt 48 hästtransporter inspekterades. Missförhållanden konstaterades i 15 transporter och de hänförde sig alla till bristfälliga handlingar.

Rentransporter inspekterades såväl på avgångsstället som i slakteriet. Sammanlagt 8 sådana transporter inspekterades. I 50 % av dessa inspektioner konstaterades missförhållanden. I två transporter saknades märket för djurtransport, i två transporter var belysningen bristfällig och i två fordons skick och säkerhet fanns någonting att anmärka om. I ett fordon var utrustningen för lastning och lossning inte som den borde vara.

Inspektionernas inriktning
År 2011 bad man att inspektionerna skulle inriktas på landsvägstransporter och transporternas avgångsställen, förmedlingsdjurtransporter samt rentransporter. I slakterier bad man att inspektionerna skulle inriktas på djurtransporter som kommer till slakteriet under kvällstid eller utanför tjänstetid samt små, kommersiella transporter, såsom lammtransporter.

När det gäller de inspektioner som länsveterinärerna utför lyckades inriktningen av inspektionerna relativt väl för landsvägstransporternas del (20 % av de utförda inspektionerna). Inspektionsprocenten för förmedlingsdjurtransporter var låg (4 %), liksom för rentransporter (2 %). När det gäller de inspektioner som utfördes på slakterierna lyckades inte inriktningen så väl för lammtransporternas del (0,5 % av de utförda inspektionerna). När det gäller de inspektioner som utfördes på slakterierna finns ingen information om vilken tid på dygnet inspektionerna utförts.

Djurtransporter inspekteras årligen
I Finland har djurskyddsinspektioner av kommersiella djurtransporter utförs sedan år 1997. Åren 2000–2011 inspekterade djurskyddsmyndigheterna sammanlagt drygt 4100 djurtransporter och i genomsnitt uppdagades djurskyddsmässiga missförhållanden i 22 % av dem.

Läs mer

 
© Livsmedelssäkerhetsverket Evira, Mustialagatan 3, 00790 Helsingfors, Telefon 029 530 0400
 

Newcastlesjuka har konstaterats hos brevduvor i Södra Finland

Newcastlesjuka har konstaterats i två duvslag i södra Finland. Det första sjukdomsfallet uppdagades i Esbo, då duvornas ägare kontaktade länsveterinären efter att ha konstaterat symtom hos sina duvor. Smittan bekräftades via undersökningar som Evira utförde. Den andra smittade gården hittades i Högfors då man utredde Esbo-duvslagets kontaktgårdar. Newcastlesjukan förorsakade ökad dödlighet, diarré och apati hos fåglarna i båda duvslagen. I Esbo konstaterades också neurologiska symtom.

Smittan misstänks ha kommit med fåglar som införts från utlandet först till duvslaget i Esbo och därifrån vidare till duvslaget i Högfors, dit fåglarna fördes för några dagars vistelse. De införda fåglarna hade vaccinerats mot Newcastlesjuka endast några dagar innan de kom. De finska fåglarna hade inte vaccinerats alls. Duvorna i båda duvslagen, sammanlagt 300 duvor, har avlivats och destruerats för att hindra spridning av sjukdomen.

Eftersom Newcastlesjuka konstaterades hos duvor och inte hos fjäderfä inrättas inga skydds- och övervakningszoner runt platserna. Tjänsteveterinärerna inspekterar platser där fjäderfä och andra fåglar hålls i närheten av de smittade gårdarna. Man tar prover av fåglarna på dessa platser, och undersöker proven med tanke på Newcastlesjuka.

Newcastlesjuka
Newcastlesjuka är en sjukdom hos fåglar som orsakas av paramyxovirus typ 1. I djursjukdomslagstiftningen är sjukdomen klassificerad som en djursjukdom som sprider sig med lätthet. Alla fågelarter kan smittas men de olika arternas benägenhet att drabbas av sjukdomen varierar. Hos hönor är symtom bland annat att äggproduktionen minskar, hängande vingar, symtom i luftvägarna, förlamning och ökad dödlighet. Dödligheten kan stiga till 80 – 90 % utan föregående symtom.

I Finland konstaterades Newcastlesjuka förra gången hos duvor år 2008. Hos frilevande tamduvor (stadsduvor) konstateras viruset då och då. Det senaste fyndet gjordes i februari 2012 i Imatra.

Vaccinering av duvor mot Newcastlesjuka
Newcastlesjuka förekommer över hela världen och i nästan alla länder vaccineras fjäderfä regelbundet mot sjukdomen. I Finland är det förbjudet att vaccinera fjäderfä mot sjukdomen, eftersom Finland har officiell status som ett land där vaccinering mot Newcastlesjukan inte förekommer. Däremot kan duvor skyddas genom vaccinering. Duvor som förs till tävlingar eller utställningar ska vaccineras mot Newcastlesjuka liksom övriga fåglar i duvslaget i enlighet med jord- och skogsbruksministeriets veterinär- och livsmedelsavdelnings beslut 33/VLA/95. Det rekommenderas att också andra duvor vaccineras. Veterinären utför vaccineringen av duvorna och fåglarnas ägare står för kostnaderna för vaccineringen.

Anvisningar för vaccinering av duvor mot Newcastlesjukan:

Anvisning (på finska)

Mer om detta ämne:

Newcastlesjuka

Ofta frågat om Newcastlesjukan

Mer information:
Överinspektör Tiia Tuupanen (Djursjukdomstillsyn), tfn 040 489 3348

 
© Livsmedelssäkerhetsverket Evira, Mustialagatan 3, 00790 Helsingfors, Telefon 029 530 0400
 

Afrikansk svinpest hotar – information om sjukdomen finns även på ryska på Eviras webbplats

Åtgärderna för att bekämpa afrikansk svinpest (ASF) i Ryssland har inte räckt till att hindra sjukdomens spridning. ASF förekommer hos såväl produktionssvin som vildsvin. Sjukdomsfall har konstaterats i Finlands närområden, i Leningradområdet och ryska Karelen. Viruset är mycket motståndskraftigt och sjukdomen sprider sig med lätthet förutom direkt från ett djur till ett annat också indirekt via t.ex. svinköttprodukter, arbetsredskap, arbetskläder och transportfordon. I synnerhet i svingårdar som har arbetstagare från länder där afrikansk svinpest förekommer ska man utöver biosäkerheten på gården också se till att arbetstagarna får utbildning. För att underlätta detta har Livsmedelsverket Evira på sin webbplats lagt ut information om afrikansk svinpest, hur den smittar, symptom och om finsk lagstiftning också på engelska och ryska.

Afrikansk svinpest konstaterades första gången i Ryssland 2007 i Kaukasusområdet. Därifrån har sjukdomen spritt sig norrut och också närmat sig Finland. I maj 2012 konstaterades ASF hos vildsvin på ett jaktområde i Novgorod. Smittan har också konstaterats hos vildsvin i Tula- och Tvertrakten. I februari 2012 konstaterades smitta i två svingårdar i området Segezha i Karelska republiken. Orten ligger öster om Nurmes på cirka 160 km:s avstånd från finska gränsen. År 2011 konstaterades sjukdomen i bl.a. Tver, Murmansk och Archangelsk samt i mars och januari i Leningradområdet. I S:t Petersburgs närområden konstaterades afrikansk svinpest första gången år 2009.

De ryska myndigheterna har berättat att sjukdomen i första hand sprids genom att svin matas med förorenat matavfall, genom att biosäkerheten på svingårdarna är otillräcklig, genom att man olagligt lämnar djuravfall i skogen samt genom olagliga transporter av svin och svinköttprodukter från förorenade områden.

Risken att sjukdomen sprider sig till Finland är verklig. Även om det är förbjudet att importera svinköttprodukter från Ryssland, kan inte möjligheten att olaglig import förekommer uteslutas. I Finland är det förbjudet att mata svin med matavfall, men det är en vanlig praxis i t.ex. Ryssland och det är möjligt att livsmedel som en rysk arbetstagare på en finsk svingård tagit med sig blir mat åt svinen. På Eviras webbplats finns information om afrikansk svinpest också på ryska. Om kommunalveterinären vet att det på svingårdarna inom hans/hennes verksamhetsområde finns ryska arbetstagare, kan dessa sidor användas för att upplysa arbetstagarna.

Läs mer:

Afrikansk svinpest

Anvisning

Karta (OIE): Fall av afrikansk svinpest i nordvästra Ryssland 2009–2012.

Läs mera på ryska:

Afrikansk svinpest på ryska webbsidor

 
© Livsmedelssäkerhetsverket Evira, Mustialagatan 3, 00790 Helsingfors, Telefon 029 530 0400
 

Ändringar fr.o.m. 1.1.2013 gällande bortskaffande av biprodukter från hemslakt och insamlingsområden för biprodukter från små slakterier och små styckningsanläggningar

Biprodukter från hemslakt av svin och idisslare får från och med 1.1.2013 inte bortskaffas genom nedgrävning inom de djurartsspecifika kadaverinsamlingsområdena. Avsikten var att nedgrävningsförbudet enligt JSM:s förordning 1192/2011 skulle börja tillämpas 1.7.2012, men övergångstiden har förlängts med ett halvt år. Nedgrävningsförbudet kommer inte att gälla avlägsna områden, där nedgrävning är tillåten även i fortsättningen. Också när det gäller bortskaffande av kategori 2- och kategori 3-biprodukter från små slakterier och små styckningsanläggningar har övergångsperioden förlängts till slutet av året och de utvidgade insamlingsområdena tillämpas från och med 1.1.2013.

Produktionsdjur får slaktas på hemgården endast för producentens och dennes familjs eget bruk. Med biprodukter från hemslakt syftar man på kroppsdelar och organ från de slaktade djuren som inte används som mat för människor eller den egna gårdens sällskapsdjur. Evira har 31.5.2012 publicerat anvisningar om bortskaffande av biprodukter från hemslakt. Också instruktionen om BSE-uppföljning av nötdjur som slaktats på gården har uppdaterats.

Inom insamlingsområdena kan biprodukter från hemslakt bortskaffas genom att de levereras till Honkajoki Oy:s godkända bearbetningsanläggning. Insamlingen sköts av en registrerad aktör. Som sätt för bortskaffande av hemslaktade djur ska i djurregistret anges ”slaktad på gården”. En anmälan om bortskaffande ska göras inom de tidsgränser som fastställts för varje djurart.
En slaktad idisslares öronmärke ska tas till vara och ges till insamlaren i samband med att biprodukterna från slakten avhämtas. Numret på öronmärket antecknas också i avhämtningsverifikatet.

Biprodukterna från slakt på olika gårdar kan också samlas eller levereras till en gemensam lagringsplats, t.ex. en kyld container varifrån de levereras till bearbetningsanläggningen. En sådan lagringsplats ska vara godkänd som s.k. mellananläggning. För godkännandet och övervakningen av mellananläggningen ansvarar länsveterinären.

Godkännande av en gårdsspecifik förbrännings- och samförbränningsanläggning avsedd för förbränning av kadaver enligt förordningen om biprodukter omfattar inte förbränning av biprodukter från hemslakt, utan en förbränningsanläggning avsedd för förbränning av sådant material ska motsvara kraven i miljöbestämmelserna. Information om det tillståndsförfarande som gäller verksamheten och de krav som fastställts för förbränningen ges av de lokala miljöskyddsmyndigheterna.

Producenten ansvarar för alla kostnader för insamling och bortskaffande av biprodukter från hemslakt.

Biprodukter från små slakterier
Från och med 1.1.2013 tillämpas samma insamlingsområden för biprodukter från små slakterier och små styckningsanläggningar som för bortskaffande av hela kadaver. Inom insamlingsområdet ska biprodukterna samlas in och behandlas enligt biproduktslagstiftningen. Kategori 2- och kategori 3-biprodukter från slakt får inte bortskaffas genom att de grävs ner inom de djurartsspecifika kadaverinsamlingsområdena.

Kategori 1-TSE-riskmaterial från slakterierna ska fortfarande alltid samlas in och behandlas i behandlingsanläggningar för kategori 1-material eller bortskaffas som avfall genom förbränning i en för ändamålet godkänd förbränningsanläggning i hela Finland.

Vad gäller bortskaffandet av biprodukter från slakt och styckning av köttet från renar och frilevande vilt klassas hela Finland som avlägset område, vilket betyder att biprodukterna från slakt kan grävas ner i hela Finland.

Läs mer

Bortskaffande av biprodukter från hemslakt och döda djur (på finska)

Instruktion om BSE-uppföljning av nötdjur som slaktats på gården (på finska)

Mera information om bortskaffande av biprodukter från hemslakt:
Överinspektör Saana Orkola, tfn 050 574 8356

Mera information om bortskaffande av biprodukter från små slakterier och små styckningsanläggningar:
Överinspektör Tuula Lundén, tfn 040 687 5933

 
© Livsmedelssäkerhetsverket Evira, Mustialagatan 3, 00790 Helsingfors, Telefon 029 530 0400
 

En utvärdering av kontrollprogrammen för AD, TGE och PRRS hos suggor har publicerats på Eviras webbplats

I Eviras forskningsenhet för riskvärdering har gjorts en utvärdering av representativiteten hos programmen för kontroll av svinsjukdomar avseende Aujeszkys sjukdom, PRRS och TGE. För närvarande förekommer dessa sjukdomar inte i Finland. Kontrollen av dessa sjukdomar bygger på cirka tusen blodprov som årligen tas av suggor som går till slakt. Laboratorieanalyserna inom kontrollprogrammen görs i Evira.

Kontrollen har förlöpt planenligt under de utvärderade åren 2008 och 2009. Om någon av sjukdomarna kom till Finland, skulle PRRS enligt resultaten lättast upptäckas och TGE minst lätt.

Utgående från utvärderingen kan vi också konstatera att redan ett enda års uppföljning är tillräckligt får att påvisa att ingen av dessa sjukdomar som skall följas upp blivit epidemisk i Finland. Å andra sidan räcker ett år inte för att påvisa frihet från sjukdomen. Påvisandet av sjukdomsfrihet blir effektivare, om man kan kombinera resultaten med observationer inom den såkallade passiva sjukdomskontrollen och en utvärdering av risken att sjukdomarna införs till eller sprider sig i landet.

Resultaten har publicerats i Eviras publikationsserie och rapporten finns på Eviras webbplats.

Läs raportten på Eviras webbplats. (på finska)

 
© Livsmedelssäkerhetsverket Evira, Mustialagatan 3, 00790 Helsingfors, Telefon 029 530 0400
 

En dryg matsked räcker

För att undersöka om sjukdomsalstraren vid diarré hos boskapen är att nötdjuret har coronavirus, skickar man avföringsprov eller alternativt parserumprov av de djur som har diarré.

Proven tas av 3-5 djur som uppvisar symtom. Det första serumprovet tas då symptomen är akuta och följande tas från samma individer 2-3 veckor senare. För coronavirusundersökning behövs det en dryg matsked avföring per djur. Provet tas direkt från ändtarmen eller omedelbart efter avföringen. Proven tas alltid som individuella prov och sätts helst i en plastburk eller ett plaströr. Burkarna/rören märks med fortlöpande numrering och i den bifogade remissen antecknas djurens individuella identitetskod.

Prov som endast är avsedda för undersökning av enbart coronavirus skickas till Helsingfors (Evira, djursjukdomsvirologi, Mustialagatan 3, 00790 Helsingfors).

Mera om provtagning och insändning av prov för diarréundersökning:

Kalvdiarré

Parasitundersökning av betande unga nötkreatur

 
© Livsmedelssäkerhetsverket Evira, Mustialagatan 3, 00790 Helsingfors, Telefon 029 530 0400
 

Evira i sociala medier

Eviras mål i sociala medier är att främja tillgången till och spridningen av tillförlitlig information. Vi använder kanaler i sociala medier för att informera och väcka diskussion om aktiviteter, händelser och aktuella frågor i anslutning till Evira. Sociala medier används även i kriskommunikation.




Läs mera (Evira)

 
© Livsmedelssäkerhetsverket Evira, Mustialagatan 3, 00790 Helsingfors, Telefon 029 530 0400
 

Läkemedelsförteckningar

Läkemedelsförteckningarna och förändringarna i dem finns till påseende på Eviras webbplats.

 
© Livsmedelssäkerhetsverket Evira, Mustialagatan 3, 00790 Helsingfors, Telefon 029 530 0400