Övervakning av MRSA-smitta hos svin 2009-10

Under de senaste åren har MRSA-fynd hos produktionsdjur rapporterats på olika håll i världen. Särskilt svin har konstaterats bära på en viss MRSA-typ (klonkomplex CC398), som enligt rapporter också har smittat personer som arbetar med svin. Smitta har, om än sällan, orsakat infektion hos människor.

» Läs mera

Färre förseelser än tidigare än vid djurtransporterna 2008

År 2008 inspekterades 328 djurtransporter i slakterierna och på vägen, och hos 11 % av dem upptäcktes missförhållanden i djurskyddet. Vid djurtransportinspektionerna upptäcktes klart färre missförhållanden än under tidigare år. En betydande del av de upptäckta missförhållandena berodde på brister i de handlingar som lagstiftningen kräver.

» Läs mera

Mikrochip-transpondrar enligt ISO-standarderna 11784 och 11785 vid märkning av djur

När djur märks med transponder (mikrochip) är syftet att främja en säker, snabb och individuell identifiering av djuren. Målet med standardiseringen av transpondrarna är att skapa och upprätthålla ett enhetligt system och en entydig identifieringsnumrering så att olika tillverkare åtminstone inte inom ramen för en viss standard producerar samma identifieringsnummer. Tillverkarna har i enlighet med ISO:s standarder kommit överens om nummerrymdens användning och för bok över de identifieringsnummer som de producerar.

» Läs mera

Kommissionens förordning (EG) nr 504/2008 om identifiering av hästdjur

Europeiska gemenskapernas kommission förordning (EG) nr 504/2008 om identifiering av hästdjur har trätt i kraft den 1 juli 2009. Förordningen gäller alla hästdjur som är födda inom EU och som förts in till EU (bl.a. hästar, ponnyhästar, åsnor, zebror samt korsningar mellan dessa), oberoende av för vilket hobby- eller annat ändamål djuren hålls eller av om djuren i sinom tid hamnar i livsmedelskedjan eller inte. Syftet med förordningen är att förtydliga och förenhetliga identifieringen av hästdjur och praxis för utfärdande av identitetshandlingar i EU:s olika medlemsstater.

» Läs mera

Fladdermusrabies påvisat i Finland för första gången

I Finland har fladdermusrabies påträffats för första gången hos en fladdermus (vattenfladdermus eller Myotis daubentoni) som sändes till Evira för undersökning den14.8.2009. Fladdermusen som påträffades i Åboregionen bar på European Bat Lyssavirus 2 (EBLV-2) som är nära släkt med klassiskt rabiesvirus.

» Läs mera

Föreläsningarna på läkemedelsdagen och de förnyade antibiotikarekommendationerna på Eviras webbsidor

Föreläsningarna som hölls på läkemedelsdagen den 15 maj 2009 finns tillgängliga på Eviras webbsidor. Under läkemedelsdagen behandlades bland annat ESBL, import av läkemedel, webbhandel med läkemedel, klassificeringen av läkemedel och den ändrade lagstiftningen om medicinsk behandling av djur.

» Läs mera

Läkemedelsförteckningar på Eviras sidor

Läkemedelsförteckningarna och förändringarna i dem finns till påseende på Eviras webbplats:
Läkemedelsförteckningar


 
© Livsmedelssäkerhetsverket Evira, Mustialagatan 3, 00790 Helsingfors, Telefon 029 530 0400
Saparo - uutiskirje eläinlääkäreille
 

Övervakning av MRSA-smitta hos svin 2009-10

Under de senaste åren har MRSA-fynd hos produktionsdjur rapporterats på olika håll i världen. Särskilt svin har konstaterats bära på en viss MRSA-typ (klonkomplex CC398), som enligt rapporter också har smittat personer som arbetar med svin. Smitta har, om än sällan, orsakat infektion hos människor.

Fastän MRSA-bakteriet kan hamna i livsmedel, medför det enligt vad man nu vet ingen särskild hälsorisk för människor att äta eller hantera livsmedel tillverkade av råvaror som innehåller bakterier.

Under 2008 utredde man förekomsten av MRSA på svinproduktionsgårdar i hela EU. Av de 207 gårdar som ingick i undersökningen från Finland hittades MRSA-bakterien i ett miljöprov från en svingård. Någon smitta konstaterades dock inte hos gårdens svin.
Förekomsten av MRSA-bakterien hos finländska svin fortsätter att utredas under 2009 och 2010. Utredningen baserar sig på jord- och skogsbruksministeriets förordning om övervakning av MRSA-smittan hos svin (2/VLA/2009). Prov tas delvis i samband med slakt i slakterierna och delvis av prover som skickats till Evira för undersökning. Målet är att under ett år undersöka ungefär 450 prov från näsborrarna på enskilda svin. Av dem tas 300 i slakterierna. Man försöker styra provtagningen så att de undersökta svinen representerar ungefär 100 produktionsgårdar. Undersökningarna inleds i september 2009 och de fortsätter ungefär ett år.

Ett positivt undersökningsresultat (fynd) meddelas producenten i ett separat brev, där man berättar om undersökningen samt MRSA-fyndet. I en bilaga till brevet finns mera information om MRSA-smittan och hur den bekämpas på svingårdarna. Informationen upptar också rekommendationer om bekämpningsåtgärder och den finns också utlagd på Eviras webbplats. Dessutom meddelas behöriga kommun- och länsveterinärer om fyndet, liksom slakteriet om provet har tagits där.

I Finland bekämpas inte MRSA hos djur enligt lag och det har inte gjorts upp något övervakningsprogram för MRSA. Myndigheterna bestämmer således inte om några åtgärder med anledning av MRSA-fynd. De åtgärder som vidtas på gårdarna är frivilliga och producenterna anvisas att diskutera dem med den veterinär som ansvarar för svinens hälsovård.

MRSA-information för svingårdar (pdf, på finska)

Mera information om MRSA–bakterien hos djur (på finska)

Mer information:
Provtagning i slakterier:
Överinspektör Maria Wahlfors, tfn 040 489 3366

MRSA-övervakning:
Zoonooscentrets direktör Saara Raulo, tfn 040 825 0261

 
© Livsmedelssäkerhetsverket Evira, Mustialagatan 3, 00790 Helsingfors, Telefon 029 530 0400
 

Färre förseelser än tidigare än vid djurtransporterna 2008

År 2008 inspekterades 328 djurtransporter i slakterierna och på vägen, och hos 11 % av dem upptäcktes missförhållanden i djurskyddet. Vid djurtransportinspektionerna upptäcktes klart färre missförhållanden än under tidigare år. En betydande del av de upptäckta missförhållandena berodde på brister i de handlingar som lagstiftningen kräver.

År 2008 inspekterades sammanlagt 328 djurtransporter. Verksamhet i strid med djurtransportbestämmelserna upptäcktes hos sammanlagt 35 djurtransporter, dvs. något under 11 % av de inspekterade fordonen. Jämfört med föregående år minskade antalet förseelser, för 2007 upptäcktes förseelser vid 20 % av inspektionerna. Allt som allt var antalet olika förseelser 55 st. 2008, eftersom man hos en del av transporterna upptäckte flera förseelser på samma gång. Största delen av inspektionerna utfördes av besiktningsveterinärer i slakterierna i samband med att transporterna lossades. Dessutom inspekterade länsveterinärerna transporter på vägen eller avgångsplatsen. Största delen av inspektionerna gällde svin- och nöttransporter. Dessutom inspekterades fjäderfätransporter samt några häst- och rentransporter.

Missförhållanden beror ofta på bristfälliga handlingar
Mest enskilda missförhållanden upptäcktes i fråga om kraven i anslutning till kompetensbevis, tillstånd att transportera djur och transporthandlingar (27 st.). Näst mest missförhållanden konstaterades i fråga om åtskiljande av djuren (7 st.), medan sammanlagt 6 missförhållanden upptäcktes i fråga om kraven på fordonets skick och säkerhet. Fyra transporter uppfyllde inte rymlighetskraven (yta eller höjd). Tre missförhållanden konstaterades i anslutning till lastning och lossning av transporten. I tre fall var belysningen inte tillräcklig för att inspektera och sköta djuren under transporten och i två transporter fanns djur som inte var i transportskick.

Extra krav på långa transporter
I fråga om de transporter som inspekterades 2008 var den genomsnittliga transporttiden för djuren ca 4 timmar. Av de inspekterade transporterna var 14 långa, dvs. över åtta timmar. Vid inspektionerna konstaterades sammanlagt tre missförhållanden som gällde de extra krav som ställs på långa transporter. I en transport kunde man inte granska vattenmängden i dricksvattenbehållaren och det var även problem med temperaturövervakningssystemet. I en annan transport saknades larmsystem för temperaturövervakningen.

Man bör ingripa i alla upptäckta missförhållanden
År 2008 utfärdades sammanlagt 21 ålägganden eller förbud för att rätta till missförhållanden i djurskyddet som upptäckts vid inspektionerna. De gällde allt som allt 35 separata förseelser. Om förfarande som strider mot djurtransportbestämmelserna upptäcks vid en inspektion ska inspektionsmyndigheten alltid vidta de åtgärder som förutsätts i djurtransportlagstiftningen. Övervakningsmyndigheterna utbildas regelbundet i övervakning och verkställighet av djurtransportlagstiftningen, inklusive utfärdandet av ålägganden och förbud när missförhållanden upptäcks.

Djurtransporter inspekteras årligen
Lagstiftningen om transport av djur reviderades i början av 2007. Rådets förordning (EG) nr 1/2005 om skydd av djur under transport och därmed sammanhängande förfaranden förutsätter att medlemsstaten övervakar att de djurskyddskrav som ställts på djurtransporter iakttas genom att varje år inspektera ett tillräckligt antal transporter. I Finland har EU-djurskyddsinspektioner av djurtransporter utförts sedan 1997. Åren 2000–2008 har djurskyddsmyndigheterna inspekterat sammanlagt över 3200 djurtransporter och hos i medeltal 23 % av dem har missförhållanden i djurskyddet konstaterats (Figur 1).

Figur 1. Antalet EU-inspektioner av djurtransporter och andelen upptäckta missförhållanden 2000-2008. (pdf, 12 kt)

Djurtransportlagstiftningen (JSM)

Mera information:
Överinspektör Riikka-Elina Lahdenperä
tfn 020 77 24220

 
© Livsmedelssäkerhetsverket Evira, Mustialagatan 3, 00790 Helsingfors, Telefon 029 530 0400
 

Mikrochip-transpondrar enligt ISO-standarderna 11784 och 11785 vid märkning av djur

När djur märks med transponder (mikrochip) är syftet att främja en säker, snabb och individuell identifiering av djuren. Målet med standardiseringen av transpondrarna är att skapa och upprätthålla ett enhetligt system och en entydig identifieringsnumrering så att olika tillverkare åtminstone inte inom ramen för en viss standard producerar samma identifieringsnummer. Tillverkarna har i enlighet med ISO:s standarder kommit överens om nummerrymdens användning och för bok över de identifieringsnummer som de producerar.

Standarderna i EU:s lagstiftning
I EU:s lagstiftning har endast transpondrar enligt ISI-standarderna 11784 och 11785 godkänts för elektronisk märkning av får och getter samt hästdjur. För nämnda djurarter kommer elektronisk märkning i framtiden att vara det huvudsakliga märkningssättet i hela EU. Tills vidare har inte någon standard för elektronisk märkning av nötkreatur definierats i EU:s lagstiftning, men i en lagändring som är under arbete föreslås att ovan nämnda standarder ska börja användas för nötkreatur.

EU:s lagstiftning förutsätter att nötkreaturs samt fårs och getters individuella identitetskod omfattar en landskod som på öronmärken är i bokstavsform (FI) och i transpondrar i numerisk form (246). EU:s lagstiftning förutsätter inte att landskod används i hästdjurs identitetskod. I fråga om sällskapsdjur nämns ovan nämnda standarder i EU:s lagstiftning, även om andra standarder inte förbjuds. Landskod krävs inte.

Landskod och tillverkarkod
År 2004 blev det möjligt att vid identifieringsnumrering av djur enligt ISO-standarderna 11784 och 11785 använda transpondrar som är försedda med landskod vid sidan av sådana som är försedda med tillverkarkod. Ändringen baserade sig på att det blev obligatoriskt med elektronisk märkning av får och getter samt på att den individuella identitetskoden i djurets öronmärke och transponders kod måste vara densamma (WYSIWYG, What You See Is What You Get). När standarden ändrades beaktade man dessutom att en kopia av transpondern med landskod ska kunna tillverkas på vissa villkor när djurets ursprungliga transponder försvinner eller inte mera kan avläsas och måste ersättas. Till följd av att landskoden togs i bruk blev det enligt standardens regler myndigheterna som ansvarar för transpondrarnas identifieringsnumrering och för att numreringen är entydig och de bestämmer också de identifieringsnummer som ska användas på öronmärkena. Sålunda har de som tillverkar, marknadsför, beställer eller använder transpondrar inte rätt att börja använda landskoden utan myndighetens samtycke och tillsyn.

Användningen av landskod i transpondrar ändras
Efter 2010 används transpondrar med landskod endast vid märkning av nötkreatur, får och getter. När andra djur märks ska man använda transpondrar med tillverkarkod, eftersom myndigheten administrerar endast identifieringsnumren i transpondrar som används för att märka nötkreatur, får och getter. Instanser som förser djur med transpondrar med tillverkarkod kan självständigt, utan myndighetens tillsyn, beställa dem från de leverantörer de själva väljer. Tillverkarna för bok över producerade nummerkoder och garanterar att de är entydiga.

Djur som försetts med transpondrar med landskod före nämnda tidpunkt får dock behålla sin ursprungliga individuella identitetskod och transpondern behöver inte avlägsnas och ersättas.

Mer information:
Veterinäröverinspektör Ulla Joutsenlahti, jord- och skogsbruksministeriet, tfn (09) 1605 4287

 
© Livsmedelssäkerhetsverket Evira, Mustialagatan 3, 00790 Helsingfors, Telefon 029 530 0400
 

Kommissionens förordning (EG) nr 504/2008 om identifiering av hästdjur

Europeiska gemenskapernas kommission förordning (EG) nr 504/2008 om identifiering av hästdjur har trätt i kraft den 1 juli 2009. Förordningen gäller alla hästdjur som är födda inom EU och som förts in till EU (bl.a. hästar, ponnyhästar, åsnor, zebror samt korsningar mellan dessa), oberoende av för vilket hobby- eller annat ändamål djuren hålls eller av om djuren i sinom tid hamnar i livsmedelskedjan eller inte. Syftet med förordningen är att förtydliga och förenhetliga identifieringen av hästdjur och praxis för utfärdande av identitetshandlingar i EU:s olika medlemsstater.

För hästdjur utfärdas på ansökan av djurets ägare eller innehavare en identitetshandling för djurets hela livstid, som upptar dess unika livslånga nummer och andra uppgifter om djuret. Djuret märks med en mikrochip-transponder som entydigt kopplar identitetshandlingen till djuret. Identitetshandlingens uppgifter om djuret, transpondern samt den person till vilken identitetshandlingen utfärdats ska registreras i det utfärdande organets databas. En ersättande identitetshandling eller ett duplikat kan utfärdas endast av särskilda skäl.

I förordningen indelas djuren i två kategorier:
1) Registrerade hästdjur är
a) de hästdjur vilkas härstamning har fastställts i enlighet med definitionerna av rasen och djuren på den grunden är berättigade till införande i den rasens stambok och som har en identitetshandling utfärdad av en godkänd stambokförande sammanslutning eller organisation och
b) de hästdjur som har en identitetshandling utfärdad av en internationell sammanslutning eller organisation i något land som har tillsyn över hästar avsedda för tävling eller kapplöpning.
2)Andra hästdjur, för vilka EU-förordningen använder uttrycket ”hästdjur för avel och produktion”, är till exempel sådana ridhästar och ponnyhästar vars härstamning inte är känd eller inte har registrerats i enlighet med kraven för stamboksföring av och som inte heller har identifierats av en internationell sammanslutning eller organisation som har tillsyn över hästar avsedda för tävling eller kapplöpning.

Identifiering av djur som är födda innan förordningen trätt i kraft
Hästdjur födda före den 1 juli 2009 som har en identitetshandling utfärdad av en medlemsstat inom EU eller en myndighet i en stat utanför EU eller en organisation som för stambok eller en internationell organisation som har tillsyn över hästar avsedda för tävling eller kapplöpning, är enligt EU:s förordning ändamålsenligt identifierade och behöver inte identifieras på nytt, oavsett om djuren hör till kategorin ”registrerade hästdjur” eller ”andra hästdjur”.

De hästdjur som är födda före den 1 juli 2009 och som inte har en identitetshandling och vars identifiering inte har påbörjats före detta datum är enligt EU:s förordning oidentifierade djur. Dessa djur ska identifieras senast vid utgången av 2009. I samband med identifieringen kan djurets ägare eller innehavare märka djuret med en transponder. Det är inte obligatoriskt att märka äldre djur, men det rekommenderas. Den djurhållare som har ägande- eller annan besittningsrätt till djuret ansvarar för identifieringen.

Identifiering av djur som är födda efter det att förordningen trätt i kraft
Ansvaret för identifiering av föl födda den 1 juli eller efter detta datum åligger den djurhållare som har ägande- eller besittningsrätt till djuret när det föds. Djuret ska identifieras senast vid utgången av födelseåret eller inom 6 månader från födseln, beroende på vilken tidpunkt som infaller senare. Dessa djur ska förses med en transponder vid identifieringen.

Identitetshandlingen ska alltid vara med
Identitetshandlingen ska alltid finnas till hands i det förvaringsutrymme där hästdjuret hålls. Likaså ska identitetshandlingen alltid medfölja hästdjuret under förflyttning. Efter det att EU:s förordning har trätt i kraft får Finland inte ta emot ett hästdjur från en annan medlemsstat utan medföljande identitetshandling. Ifall en identitetshandling inte medföljer djuret ska djuret återförvisas till utförselstället. Finland kan inte låta identifiera hästdjur som inte har identitetshandlingar. På motsvarande sätt ska ägaren eller innehavaren se till att hästdjur som förflyttas till en annan medlemsstat åtföljs av de identitetshandlingar som krävs för att rörligheten inom EU ska ske bekvämt.

Import av hästdjur
När hästdjur importeras från länder som ligger utanför EU eller EES ska djurets identitetshandlingar registreras i Suomen Hippos databas eller om hästen hör till kategorin ”andra hästdjur” krävs att djuret identifieras. Dessa åtgärder ska vidtas inom 30 dygn efter det att tullformaliteterna avslutats. Till exempel Island hör till EES-området endast i fråga om fiskeprodukter. Vid import av registrerade hästar till Finland från Island ska man således gå till väga som vid import av ”registrerade hästdjur” från vilket annat land som helst utanför EU; identitetshandlingarna registreras i Suomen Hippos databas. Hästarna identifieras dock inte på nytt.

Närmare anvisningar och övervakning
För närvarande bereder Livsmedelssäkerhetsverket närmare anvisningar för ägare och innehavare av hästdjur vilka tas i bruk under hösten. Livsmedelssäkerhetsverket ansvarar även för övervakningen av att förordningen iakttas.

Mer information:
Veterinäröverinspektör Ulla Joutsenlahti, jord- och skogsbruksministeriet, tfn (09) 1605 4287,

 
© Livsmedelssäkerhetsverket Evira, Mustialagatan 3, 00790 Helsingfors, Telefon 029 530 0400
 

Fladdermusrabies påvisat i Finland för första gången

I Finland har fladdermusrabies påträffats för första gången hos en fladdermus (vattenfladdermus eller Myotis daubentoni) som sändes till Evira för undersökning den14.8.2009. Fladdermusen som påträffades i Åboregionen bar på European Bat Lyssavirus 2 (EBLV-2) som är nära släkt med klassiskt rabiesvirus.

Misstanken om rabies uppkom då fladdermusen på ett osedvanligt sätt angrep två fladdermusforskare. Båda personerna som blivit utsatta har fått adekvat vård inklusive vaccination.

I Finland har rabies inte tidigare påträffats hos fladdermöss. Fladdermusrabies orsakas av virustyperna EBLV-1 och EBLV-2. Hittills har EBLV-2-smitta inte rapporterats hos någon annan djurart. I Europa har EBLV-2-smitta hos människor påvisats två gånger. I båda fallen var det fråga om fladdermusforskare. Trots allt anses risken för att människor ska drabbas av fladdermusrabies vara liten.

Fladdermusrabies förekommer också i länder som är fria från andra former av rabies, till exempel i Danmark, Tyskland och på Brittiska öarna.

Typiska symptom på rabies hos fladdermöss är ovanligt beteende och konstiga läten, håglöshet och å andra sidan överraskande aggressiva attacker, då fladdermusen går till angrepp och försöker bita. Man ska inte röra vid fladdermöss. Om man misstänker att en fladdermus har rabies ska man kontakta den lokala kommunalveterinären. Fladdermössen skickas till Evira för undersökning.

Förebyggande rabiesvaccination rekommenderas för personer som regelbundet kommer i kontakt med fladdermöss, antingen i sitt arbete eller i samband med hobbyer. Den som kommit i kontakt med en fladdermus ska uppsöka läkare, om det inte med säkerhet går att utesluta bett, skråmor eller slemhinneexponering, så att behandling kan sättas in i tid.

Mer information:
Specialforskare Miia Jakava-Viljanen, Djursjukdomsvirologi, tfn 050 351 0308

 
© Livsmedelssäkerhetsverket Evira, Mustialagatan 3, 00790 Helsingfors, Telefon 029 530 0400
 

Föreläsningarna på läkemedelsdagen och de förnyade antibiotikarekommendationerna på Eviras webbsidor

Föreläsningarna som hölls på läkemedelsdagen den 15 maj 2009 finns tillgängliga på Eviras webbsidor. Under läkemedelsdagen behandlades bland annat ESBL, import av läkemedel, webbhandel med läkemedel, klassificeringen av läkemedel och den ändrade lagstiftningen om medicinsk behandling av djur.

De förnyade rekommendationerna som publicerades i våras om användning av antibiotika för behandling av djur mot de viktigaste inflammations- och infektionssjukdomarna finns också tillgängliga på Eviras webbsidor.

Föreläsningarna på läkemedelsdagen (på finska)

De förnyade antibiotikarekommendationerna (på finska)

Mer information:
Överinspektör Henriette Helin-Soilevaara, tfn 020 77 24224, 040 489 3352

 
© Livsmedelssäkerhetsverket Evira, Mustialagatan 3, 00790 Helsingfors, Telefon 029 530 0400
 

Läkemedelsförteckningar på Eviras sidor

Läkemedelsförteckningarna och förändringarna i dem finns till påseende på Eviras webbplats:

Läkemedelsförteckningar

 
© Livsmedelssäkerhetsverket Evira, Mustialagatan 3, 00790 Helsingfors, Telefon 029 530 0400