Mikrochip-transpondrar enligt ISO-standarderna 11784 och 11785 vid märkning av djur

När djur märks med transponder (mikrochip) är syftet att främja en säker, snabb och individuell identifiering av djuren. Målet med standardiseringen av transpondrarna är att skapa och upprätthålla ett enhetligt system och en entydig identifieringsnumrering så att olika tillverkare åtminstone inte inom ramen för en viss standard producerar samma identifieringsnummer. Tillverkarna har i enlighet med ISO:s standarder kommit överens om nummerrymdens användning och för bok över de identifieringsnummer som de producerar.

Standarderna i EU:s lagstiftning
I EU:s lagstiftning har endast transpondrar enligt ISI-standarderna 11784 och 11785 godkänts för elektronisk märkning av får och getter samt hästdjur. För nämnda djurarter kommer elektronisk märkning i framtiden att vara det huvudsakliga märkningssättet i hela EU. Tills vidare har inte någon standard för elektronisk märkning av nötkreatur definierats i EU:s lagstiftning, men i en lagändring som är under arbete föreslås att ovan nämnda standarder ska börja användas för nötkreatur.

EU:s lagstiftning förutsätter att nötkreaturs samt fårs och getters individuella identitetskod omfattar en landskod som på öronmärken är i bokstavsform (FI) och i transpondrar i numerisk form (246). EU:s lagstiftning förutsätter inte att landskod används i hästdjurs identitetskod. I fråga om sällskapsdjur nämns ovan nämnda standarder i EU:s lagstiftning, även om andra standarder inte förbjuds. Landskod krävs inte.

Landskod och tillverkarkod
År 2004 blev det möjligt att vid identifieringsnumrering av djur enligt ISO-standarderna 11784 och 11785 använda transpondrar som är försedda med landskod vid sidan av sådana som är försedda med tillverkarkod. Ändringen baserade sig på att det blev obligatoriskt med elektronisk märkning av får och getter samt på att den individuella identitetskoden i djurets öronmärke och transponders kod måste vara densamma (WYSIWYG, What You See Is What You Get). När standarden ändrades beaktade man dessutom att en kopia av transpondern med landskod ska kunna tillverkas på vissa villkor när djurets ursprungliga transponder försvinner eller inte mera kan avläsas och måste ersättas. Till följd av att landskoden togs i bruk blev det enligt standardens regler myndigheterna som ansvarar för transpondrarnas identifieringsnumrering och för att numreringen är entydig och de bestämmer också de identifieringsnummer som ska användas på öronmärkena. Sålunda har de som tillverkar, marknadsför, beställer eller använder transpondrar inte rätt att börja använda landskoden utan myndighetens samtycke och tillsyn.

Användningen av landskod i transpondrar ändras
Efter 2010 används transpondrar med landskod endast vid märkning av nötkreatur, får och getter. När andra djur märks ska man använda transpondrar med tillverkarkod, eftersom myndigheten administrerar endast identifieringsnumren i transpondrar som används för att märka nötkreatur, får och getter. Instanser som förser djur med transpondrar med tillverkarkod kan självständigt, utan myndighetens tillsyn, beställa dem från de leverantörer de själva väljer. Tillverkarna för bok över producerade nummerkoder och garanterar att de är entydiga.

Djur som försetts med transpondrar med landskod före nämnda tidpunkt får dock behålla sin ursprungliga individuella identitetskod och transpondern behöver inte avlägsnas och ersättas.

Mer information:
Veterinäröverinspektör Ulla Joutsenlahti, jord- och skogsbruksministeriet, tfn (09) 1605 4287

 
© Livsmedelssäkerhetsverket Evira, Mustialagatan 3, 00790 Helsingfors, Telefon 029 530 0400